Hej då macken, vi ses i mörn!

I min del av den medelstora staden dör de, en efter en. De slås igen, står öde, monteras ner, saneras och så en dag är de borta. 

Jag syftar på bilmackarna. I en korsning i den medelstora staden finns en mack i varje vinkel. 90 grader tidningar, godis, korv och bensin. Antalet bilar som susar förbi bara ökar. De skrattar nästan lite ironiskt åt de platser som förväntas fylla på deras hungriga magar, men nu jämnas med marken.

Vi människor skyndar, utvecklar och bygger nytt, men vad händer när marknaden är mättad? När en stadsdel inte längre kan utfodra hungriga munnar och ödet hinner ifatt? Lätt vunnet, lätt förgånget. Hon blev utan jobb. Han fick välja en ny mack att tanka på. Hon fick köpa sin kvällstidning på stormarknaden. Paret som hand i hand köper vårens första glass får gå över gatan till före detta konkurrenten.

Krafterna som styr utvecklingen river och sliter i pengarna. Lönsamhet och expansion. Konsumtionssamhället bygger på att vi köper nytt och skapar oss vanor. Att vi vill ha det som någon annan har och som vi tror kan få oss ett steg närmare den perfekta verkligheten. När vi sedan en dag trillar ner i hålet och bubblan spricker så har vi lite grävt vår egen grav, för allt går i cykler. Den mack som slår igen idag öppnade kanske för 20-30 år sedan på en plats där något annat jämnats med marken för att ge rum?

kram Em. 

#dagenspromenadbild

Följ gärna taggen #dagenspromenadbild på Instagram. Där lägger jag upp bilder jag tar när jag är ute och går i min stad, Örebro. Tanken är att jag ska utmana min kreativitet samtidigt som jag kan dela med mig av världen ut min synvinkel. Förhoppningsvis kommer ni även få se hur staden förändras från vinter till vår... :)

kram Em. 

Flickr

Jag bläddrade precis igenom min fotostream på Flickr. Var ett tag sedan jag var inloggad där, men det fanns mycket roligt som jag helt glömt bort. A walk down memory lane, helt enklet. Kika gärna in! :)

kram Em. 

Alla >3 dag

Tack för att ni finns, ni utvalda i mitt liv!

kram Em. 

Rimfrost

kram Em. 

Grammatiska problem

Det är inte lätt det här med grammatik. Ord hit och ord dit. Nedrans bokstäver som lever sitt eget liv och busar till det i vardagen. 

Lilla T kämpar på. Ibland blir det rätt ibland blir det så fel, men så underbart fint ändå. Det går inte att annat än älska hennes sätt att formulera orden för att få till och härma oss vuxna. Ett bedjande ögonkast och sedan fnisset när hon själv inser att det blev fel. Hon vill så gärna och hon vet precis hur det ska vara, men vägen dit är full av trial and error.

Här om dagen lekte vi, moster och lilla T. Det lagades mat och bakades kakor på löpande band. Tårta, bullar, stekta ägg, kokta ägg. Sedan skulle det så klart "dikskas". Hennes förtvivlan i att inte kunna. "Diks... dikska.. diksa..." En rynkad näsa och en önskan om hjälp. Jag började... "dis..." Lilla T fyllde i... "..ka". Lycka, total lycka!

Det är inte bara uttalet av bokstäver som ställer till det, att böja ord kan vara ett riktigt elände. Det vet lilla T, för när mini M skulle döpas i helgen blev det ytterst förvirrat. Att två små prickar kan göra så mycket? Ett o blev ett ö som blev ett o. Allt slutade med att mini M skulle dopas på döpet... Lite gulligt och om jag får vara med och tycka så är det ett uttryck lilla T kommer få leva med, åtminstone tills hon tar studenten.

kram Em. 

Jag vill sätta jaget på kartan

"Ni vet det där ordet som inte tar ansvar. Ett ord som inte finns. Ett ord som bara är, mitt upp i ingenting. Så länge jag kan minnas har jag ogillat ordet man och nu tror jag att jag vet varför... "

Läs mer: msomiem.blogspot.com

kram Em. 

Still looking

Du frågade om jag träffar någon. Visste att det skulle komma... "Still looking" svarade jag och kände dolken vridas runt i magen. Det är fyra år och 10 dagar sedan det var vi, du och jag mot världen. Det var på riktigt. Du var och är på riktigt. Tänk om... Tänk om inte... Hur hade livet med dig blivit?

Dina ögon och ditt skratt som genuint omfamnade mig, gav mig en liten uns av känslan som fanns då. Jag är glad att vi träffades och jag vet att du alltid kommer ha en plats hos mig, men kanske är det dags att du lämnar rum för någon annan?

kram Em. 

Jakten på någon

Jag letar efter någon. Jag vet inte vem och jag vet inte var. Det ger mig inte de bästa av förutsättningar. Snarare tvärt om. Ibland undrar jag om jag någonsin kommer hitta någon.

När jag var liten hade jag en favoritsaga. Den hette ”Jakten på någon”. På framsidan till boken finns ett nyckelhål och ena änden på ett upprullat rött trådnystan. I boken får läsaren följa tråden i jakten på någon. Genom köket, upp för trappan, in i badrummet, in i vardagsrummet. På varje uppslag råder kaos. Någon har vält ut mjölken i köket, trampat på tandkrämstuben. Det finns blöta spår i hallen. Guldfisken ligger utanför akvarieskålen.

Någon visar sig vara en katt. Min någon är inte pälsbeklädd och går på fyra ben. Min någon är snäll, ödmjuk och älskar mig. Gång på gång har jag fått tag i trådänden. Gång på gång har den gått av innan jag hunnit till målet. Jag har analyserat, vänt och vridit på varför tråden gått av. Har jag slitit för hårt? Velat hitta någon allt för snabbt? Har jag i ren fumlighet inte sett mig för när jag gått upp för trappan och snubblat och tappat tråden? Har jag redan haft händerna fulla av trassliga trådar i andra färger?

Att släppa in någon kan vara läskigt. Att gå fram till guldfiskskålen och inse att fisken ligger utanför och kippar efter andan. Kanske desperat drar sitt sista andetag. Paniken i att inte kunna rädda.

Mjölken går att svabba upp. Tandkrämstuben är det bara att slänga, men fisken. Fisken sluter sina gälar och slappnar av. Sjunker ihop. Det är då det är dags att säga farväl. Torka tårarna och leta på en ny trådände som leder till någon. Kanske be en stilla bön för att den nya någon inte välter farmors antika finvas i vardagsrummet. Att det är mjölk och inte rödvin som spills på köksgolvet och rinner ner i de ljusa klinkersfogarna... 

kram Em.

Lösnummer 4:12

Kommer ni ihåg när jag tackade för min tid på Lösnummer för nästan ett år sedan? Det har inte riktigt blivit så. Jag har haft förmånen att få vara med lite på en kant trots att jag inte längre är student. Vilken förmån! Till det senaste numret fick jag till och med äran att ha min bild på förstasidan... Inte illa för en veteran! ;)

Ni kan läsa det senaste numret på Lösnummers hemsida!

kram Em. 

Cirkusskoj

Kommer ni ihåg när jag skrev om en bild som skulle vara med i en annons för Friskis & Svettis? Här om dagen fick jag den färdiga annonsen i min hand! Snyggt va?! :)

kram Em. 

Square #74

kram Em. 

Square #73

kram Em. 

Square #72

kram Em. 

Square #71

kram Em. 

Square #70

kram Em. 

Square #69

kram Em. 

Square #68

Vissa dagar känner jag mig oskarp... Som att någon lagt på ett filter för att jag inte ska synas. Konturer som suddas ut och leenden som blir till oskarpa rörelser.

Vissa dagar känner jag mig skärpt. Fokus är på mig och jag trivs med det. Inte minsta lilla sudd går att se så långt ögat når. Leenden med vita tänder som bottnar ur en rak rygg och en stolt hållning.

Jag gillar att vara skarp, så ge mig mer av den varan!

kram Em. 

Square #67

kram Em. 

Square #66

Kamouflage... 

kram Em. 

Square #65

kram Em. 

Anti-lila

"Moster, vet du?! Jag har slutat med napp!"
"Jaha, så du är stor tjej nu?"
"Ja, T, tor tjej!"

Att det bara var de lila napparna som hon hade slutat med förtäljer icke den historien, men jag kan intyga om att så är fallet. Tänk att sluta med något och ändå få fortsätta. Jag tycker lilla T har ett underbart sätt att hanter den bistra verkligheten. Att sluta, men ändå inte... Visst, hon lurar sig själv, men hon är ändå på något sätt helt på det klara med vad hon vill. Hon har en vision, men tolkningen på problemet är tydligen fri...

kram Em.