Cirkusskoj

Kommer ni ihåg när jag skrev om en bild som skulle vara med i en annons för Friskis & Svettis? Här om dagen fick jag den färdiga annonsen i min hand! Snyggt va?! :)

kram Em. 

Mediedesigner Emma

Är det kanske så att du har missat min facebook-sida? Ingen fara... Du är välkommen in när som helst! ;) Du kanske till och med känner för att trycka "gilla" så att du kan hänga med på mina äventyr även där? Feel free!

Idag har jag uppdaterat sidan med den nya layouten som facebook lanserat. En snajsig omslagsbild blev det, men det var en klurig uppgift jag gav mig in på. Som ni vet så har jag alltid beslutsångest när det kommer till att välja mina egna bilder... Persikor kändes dock lite vårigt och trevligt! Helt ok typ liksom va!?

kram Em. 

Square #6

Förra veckan var jag ute på mitt livs värsta fotografering. Mycket värre förhållanden än det var då är knappt möjligt. Ösregn, blåst, mörker, lera och kyla... Urk!

Idag fick jag dock revansch! Samma upplägg, men lite ljusare, lite varmare, lite torrare och framför allt mycket bättre förhållanden för fotografering. Vad jag fotade? Lite Friskis-motionärer till kommande numret av Friskispressen... :)

kram Em. 

Fotograferingstajm

Igår var det fotograferingstajm på jobbet. Det ryktades om allt från make up till hårfixande och softbox av det större formatet. "Smörj in ansiktet noga kvällen innan och på morgonen" löd ordern. Lyster i fejjan är grejen. Sagt och gjort. Som mönsterelever satt vi där på morgonmötet med skinande hud som hämtade från en reklamfilm för anti-rynkkräm. Fixade upp till tänderna visade mina nyvunna kollegor på ett för mig spännande och nytt uttryck. Vattenkammade, med lockarna på plats och skjortan knäppt upp i halsen kommenterade och berömde vi varandra med ett lite nervöst leende. Någon hade cyklat till jobbet utan mössa för att inte sabba frillan. Någon hade kämpat hela söndagskvällen i kampen mot rynkorna på skjortan. Någon, inga namn nämnda, hade rivit ut hela garderoben i jakten på den perfekta klädkombinationen. Vi var som en grundskoleklass i väntan på årets skolfoto. 

Schemat för dagen var tight. En kvart per capita. Make up och sen posering framför kameran. Förväntningar och lite spända skratt hördes i foajen. Filade någon på ett leende framför spegeln på toaletten? Dimman av hårspray och doften av varm locktång lade sig som en förväntning över våningsplanet. 

Min tur!? Jaha... oj... redan? Puder, ögonskugga, läppstift. Lösögonfransar som klistrar ihop ögonen. Skratt och frenetiska blinkningar för att frigöra blicken. Stressfläck i pannan som trollas bort med puder. Lockar i frisyren. Väl på plats plats framför kameran och huvudet ska lutas, vinklas, höjas, sänkas. "Kom närmare! Attackera kameran! Leendet sitter i ögonen! Sträck på halsen!" Top model, släng er i väggen... 

Dagen led mot eftermiddag och lösögonfransarna landade ganska snart på Mr. Pacman som gjort sig hemmastadd på mitt skrivbord. Och när jag vid 17-hugget vände kosan hemåt kunde jag inte låta bli att märka glimten i hans ögon. Var inte hans leende lite lite större än vanligt? Jag tror dagens händelser var en win-win för både Pacman och mig... Jag trivs verkligen på mitt nya jobb! 

kram Em. 

Operation dagsverke

Att börja jobba klockan 8 på morgonen. Wow! Jag hade nästan glömt hur det känns. Ett dagsverke gjort till en bit in på eftermiddagen. Skippa brunchen och mumsa lunch runt 12. Att vara trött när det är kväll och gäspa sig själv till sömns vid 22-hugget. Information och kunskap hela dagarna. Nya spännande kontakter och kollegor. Intryck som spär på ett redan glatt sinne. Att våga nya saker och få förtroendet att flyga från boet.

Det är många förändringar på gång och ett nytt kapitel har påbörjats. Det är ett kapitel som är efterlängtat. Alla kunskaper jag har samlat på som nu blir till verklighet. Jag gillar mitt liv och jag gillar att vara i mina skor.

kram Em. 

Förberedelser

I morgon är det dags. 8.00 går startskottet för ett nytt kapitel i mitt liv. Jag är med jobb!!!

Att jag är nervös inför starten är veckans underdrift. Darrig som ett asplöv, är nog en mer korrekt benämning. Fast jag vet inte vad jag oroar mig för egentligen. Allt känns hur bra som helst. Positiv vibb från det att jag var på första intervjun, så jag kommer säkerligen överleva och det hela med råge. Jag tror mer att det är själv grejen med något nytt som jag är nervös över. Ni vet, det här med lite sociala do´s and dont´s. Alla arbetsplatser har ju sin egna kultur och sätt att göra saker på. Spännande, men lite osäkert innan man landat.

Att jobba rak vecka med 8 timmar per dag känns oxå lite nervöst. Det var några år sedan jag gjorde det, så hör ni inte av mig på några dagar så är det nog för att jag somnat ovaggad på pallen i hallen efter jobbet.

Hur har jag förberett mig då? Jo, i fredags var jag ute och firade med ett stort gäng vänner. Underbar mat och goda drinkar. Kom i säng relativt tidigt och uppstigningen gick av stapeln redan 8.00 på lördagsmorgonen. Jo, min dygnsrytm är helt upp och ner så det är bara att bita i det sura äpplet och justera saken. Lördag förmiddag spenderades i samarbete med dammsugaren. Ett skinande rent hem är en bra start inför ett nytt kapitel har jag hört. Lite shopping på det och lördagens förberedelser var avklarade. Krasch i säng efter lite melodifestivalhäng. Underbart! Idag är det soffan som regerar. Vila och slappande. Lugnet innan stormen. Sen gäller det bara att jag inte försover mig i morgon... Sa jag att jag är nervös? ;)

kram Em. 

Kom an!

Jag har klurat i flera dagar på hur jag ska sammanfatta 2011, men jag får inte ihop det riktigt. Det har varit ett år av avslut och förvirring, men samtidigt lycka och vänskap. Kanske har det gått på ett ut? Om jag fick välja ett enda ord att beskriva 2011 med så är det "avslut". Jag har nämligen avslutat ovanligt många grejer det här året, på eget och på andras initiativ.

Det största avslutet står universitetet för. I juni tog jag examen. Häftigt och jättespännande, men det är även en sysselsättning som lämnat ett stort tomrum efter sig. Jag har verkligen trivts i den studiemiljö som Örebro universitet har erbjudit. Jag har njutit av varje minut, genom jobbigt och roligt. Allt har dock ett slut och efter fyra år var det dags att sammanfatta och ta ut en examen. I samband med uppbrottet från universitetet så kom uppbrottet från Lösnummer. Konstigt och tomt blev det efter två år som fotograf och ett år som bildredaktör på landet i särklass bästa studenttidning. Jag är troligtvis partisk och ganska hemmablind, men jag kan inte hjälp det för jag har fått så otroligt mycket av den tidningen. Kunskap, gemenskap, erfarenheter och skratt.

När vi ändå är inne på jobbfronten så har jag gjort två karriärsmässiga avslut det här året. Helt ofrivilligt har jag blivit uppsagd från två extrajobb. Arbetsbrist och arbetsbrist har domarna lytt. Den senaste av uppsägningarna avslutade en 11 år lång svit av skor och väskor. Sorligt, men inte slutet.

Ett annat avslut som kom med blandade känslor var att jag blev treanolla under 2011. Tack och adjö 20-årsåldern. Som en chock höjdes den första siffran upp till en trea och jag befann mig plötsligt mitt i livet. Vuxen var det någon som sa... Jag vet inte det, ja?!

Det har funnits en del relationer som satt spår i mig under året. Uppbrotten har skiljt sig från fall till fall, men känslan av ensamhet har varit densamma. Jag gav någon ytterligare en chans. Jag släppte in en person efter många turer, men det fick jag bittert ångra för jag aldrig någonsin... Jag har dock samlat på blommor under året, men gång på gång har endast stjälken stått kvar i vasen. Doften och färgprakten har sakta falnat till förmån för ensamheten.

Jag blev under året tvungen att avsluta en vänskap av respekt för mig själv. En person som betyder mycket, har full frihet till mitt liv och mina känslor fick hamna på paus. En person som skadade mitt innersta. Vi har sedan avslutet sakta jobbat oss tillbaka till det som en gång var, men rädslan för att falla dit igen är oundviklig.

I augusti kände jag mig naken och tom när jag ofrivilligt fick avsluta relationen till min telefon som blev stulen. Att något så materialistiskt som en telefon kan få en människa att känna sig så ofullständig?

Att ha tagit sig igenom alla avslut har inte bara varit jobbigt, utan även nyttigt. Stora förändringar skapar nya möjligheter. Att jag fyllt treanolla och tagit examen ser jag som en kvalitetsmärkning. Att jag blev uppsagd ser jag som en pepp till att ta nya steg mot drömjobbet. Relationer som avslutats har visat mig nya vägar. Jag tror faktiskt att det här med livet går på ett ut. Plus minus noll. Ge och ta. En gång i tiden lovade jag mig själv att inte ge några nyårslöften, idag kan jag inte motstå frestelsen. Kom an 2012, nu kör vi!!! :D

kram Em. 

Reflexen 4:11

I veckan kom renaste numret av Reflexen ut, ni vet tidningen som jag layoutar. Jag är supernöjd! Den här gången känns det verkligen som att jag fick till det. Ja, ni har ju sett flygplanet som jag skrev om här om dagen. Men det finns mer. Massor mer. Förra numret, mitt första, var lite skakig, men nu var jag varm i kläderna och det både kändes och märktes på reaktioner jag har fått. Idag fick jag till exempel ett mail från en av skribenterna till tidningen. Han skrev "Hej, och tack för ett trevligt nummer av Reflexen! Tack också för att ni “förvaltade” mitt bidrag så tilltalande!". Mycket roligt att höra.

Vill du läsa Reflexen? Blädderbar variant, eller bara kika på hemsidan? Du väljer!

kram Em. 

Boeing 747

Ni som är uppmärksamma på mitt twitterflöde vet att jag yrade om att jag illustrerat en Boeing 747 här om veckan. Här har ni resultatet! Känner mig riktigt nöjd faktiskt. Blev sådär lagom surrealistiskt, men ändå detaljrikt. Till saken hör att jag inte riktigt "kan" illustrera. Jag blev faktiskt lite lätt förvånad själv när jag tog på mig uppgiften, men efter några timmars pill blev jag riktigt nöjd. Så pass nöjd att flygplanet faktiskt fick plats i senaste numret av Reflexen. Konturerna av planet har jag gjort i Illustrator och "färgläggningen" skedde i mitt älskade Photoshop. Så lärorikt, och det gav mig ett helt gäng timmar på uthållighetskontot. Vad tycker ni? Får min allra första publicerade illustration någonsin godkänt?

kram Em. 

Reflexen 3:11

Kommer ni ihåg att jag skrev om tidningen Reflexen som jag layoutat här om veckan? Nu ligger den uppe på Trafiktekniska föreningens hemsida. Bara att hoppa in och bläddra om ni känner för det! ;) 

Trevlig läsning! 

kram Em. 

It´s a wrap!

It´s a wrap! Min allra första egenlayoutade tidning är klar! Allt som saknas är ett sista godkännande och sedan bär det av till tryck på måndag. Kan ni tänka er? En hel tidning full med trafik och trafikplanering, formgiven av moi.

Ni vet att jag alltid har tjatat om hur mycket jag har lärt mig under tiden på Lösnummer. Jag kan lätt säga att jag inte hade klarat av det här utan den erfarenheten. Tack och bock!

Vad har jag gjort då? Jo, jag har lagt texter, och bilder utifrån en en mall på 24 sidor. Sedan har jag även fotat och gjort en mindre illustration till tidningen. Superskoj, men att det är mycket med det jordiska, det ska google veta. Mycket text på lite utrymme och många saker att tänka på. Inte bara att det ser snyggt ut, det ska ju gå att läsa oxå... Det har tagit många timmar att pilla ordning på allt, men oj vad roligt! Det är sådant här jag, bland annat, vill hålla på med nu när jag söker jobb! Det är nu jag känner att jag valde rätt där för fyra år sedan när jag började plugga. Iiiiiha!

Framför mig har jag dock deadlineångesten.... Det värsta, men oxå det mest spännande på hela resan. Dagarna mellan det att man skickar tidningen till tryckeriet tills det att man har den i handen. Panik, ångest, mardrömmar! Allt kan ju, rent hypotetiskt, gå fel på vägen... "Tänk den där bilden på sidan 13, den kanske skulle... Lr texten på sidan 4, blev det rätt med spalterna...?" Ghaaaa!

Hur det blir får vi se när jag har skapelsen i min hand, om sisådär en halv vecka skulle jag tro! ;)

På återseende i frågan!

kram Em. 

Taggad

Idag jobbade jag sista dagen på mitt "sommarjobb". Att den här dagen är över betyder att det är dags nu. Nu, nu, nu börjar min karriär! Det är nu jag ska lägga i en ännu högre växel. Köra med full kajuta mot mitt mål. Jag ska skaffa mig ett jobb! Här är jag, jag är redo!

Det var länge sedan jag kände mig så taggad inför något som jag är nu. Jag har byggt upp en känsla sedan den dag jag tog studenten i våras. Varje dag på jobbet, när jag vaknar, när jag somnar, i matkön, på cykeln på väg till jobbet... Dygnet runt har jag tänkt på det här. Det har ibland känts lite som att jag kört mental träning som inför en OS-satsning, men jag tror på positivt tänkande. Nu är jag i alla fall här! Det är nu det gäller! Så... känner du någon, vet något, hört något, anar något, tror något eller hejar du bara på mitt lag? Hör av dig! Jag är sugen på att jobba och jag har massor av energi och glöd som jag bara väntar på att dela med mig av. Kunskapen kan bara bli större och jag är redo! Vad som är mitt gebit? Medier och kommunikation med inriktning mot digital mediedesign! Alla tips mottages! Nu kör vi!

kram Em.

Så fungerar samhället

Vi håller på med ett skarpt projekt i skolan just nu. Vi är fyra stycken som har hand om marknadsföringen av ett teater/konstprojekt som heter "Så fungerar samhället". I uppdraget ingår att göra två logotyper ("Så fungerar samhället" och "Verklighetens salonger"), affischer, pins, flyers, e-flyers, en gilla-sida och ett evenemang på Facebook samt att dokumentera föreställningen.

Vi är nästan i mål och nu på tisdag, den 24/5, är det premiär av föreställningen! Samtliga delar i marknadsföringsplanen är levererade och allt som är kvar för vår dela är lite dokumentation. Jag känner mig riktigt nöjd med vår insats. Uttrycket i  marknadsföringen är tydlig och den sticker ut i bruset. Det ska bli spännande att se reaktionerna vid opponeringen som sker i nästa vecka. Det är ju lätt att bli hemmablind, speciellt när det är första skarpa uppdraget av den här storleken... 

Ovan ser ni affischerna som ingår i marknadsföringen och som pryder delar av Örebro just nu. De är inspirerade av det grafiska språket i Moderna museets affischer från 2008 då Andy Warhols utställning "Andra röster, andra rum" gick av stapeln. Det är för övrigt en brilliant affisch som har "allt". 

Hoppa gärna in och kika på "Så fungerar samhället" på Facebook! 

kram Em. 

Utenavet

Idag har jag suttit och pysslat med ett projekt som jag gjort åt Utenavet, ett nätverk för utomhuspedagogik. Mycket spännande! Bilden ska användas som bakgrund i en monter.

kram Emma