Square #51

kram Em. 

Square #6

Förra veckan var jag ute på mitt livs värsta fotografering. Mycket värre förhållanden än det var då är knappt möjligt. Ösregn, blåst, mörker, lera och kyla... Urk!

Idag fick jag dock revansch! Samma upplägg, men lite ljusare, lite varmare, lite torrare och framför allt mycket bättre förhållanden för fotografering. Vad jag fotade? Lite Friskis-motionärer till kommande numret av Friskispressen... :)

kram Em. 

Nyårslöften och svett

Ni vet när kroppen är sådär tung. Man orkar knappt flytta fötterna. Benen känns som klubbor. Så har det känts i ett gäng veckor nu. Jag har ofrivilligt tvingats till soffläge, men nu är det slut på hemskheterna. Nog får det vara!

I takt med att mina blå såg ljuset i morse så insåg jag att idag är dagen. Ett skutt ur sängen och jag var med i matchen. Nedräkning. Timme efter timme, i maklig takt... Duktig lunch och påfyllning av vattenreserven under dagen. Vid 17-hugget var det så dags att packa ihop sig och dra mot gymmet. Jag skuttade dit på, kanske allt för lätta ben. 55 minuter Indoor Walking stod på schemat. Pust och suck för någon som hasat sig i sakta mak till affären under fem veckors tid, men någonstans måste även jag börja.

När jag låste cykeln utanför gymmet fick jag en chock. Fast vad hade jag förväntat mig? Men alla dessa människor, var kom de ifrån? Trodde jag att jag skulle var ensam på plats? Hade alla i den medelstora staden vägarna förbi mitt Friskis just precis nu? Nyårslöftena måste stått som spön i backen och beach 2012 lyst som ljuset i slutet av tunneln. Jag såg framför mig kaos. Skor över allt. Trångt och obekvämt. Köer till minsta lilla aktivitet. Värsta tänkbara scenario målades upp för mitt inre, men sagt och gjort... Träning! Benen var ju trots allt fortfarande lätta och redo.

Väl uppflugen på walkern kände jag hur lugnet lade sig. Jag var hemma. Musik ur högtalarna och energi i kroppen. Leenden och lycka! Jag överlevde den knappa timmen med svetten lackade och andningen i halsgropen. Hade det inte varit för att benen var bortdomnade efteråt så hade jag gladeligen gått från den ena endorfindimman rätt in i nästa och kört ett pass till. Köer och skokaos släng er i väggen! Energi, svett, leenden och lycka come an! Träningsåret 2012 är igång! Nu kör vi!

kram Em. 

Endorfiner i massor

I dag har jag tränat! Yeeej vad det gick! Först var jag på ett skivstångspass med Anso som ledare och sedan blev det step direkt efter. Svetten lackade och knäna skakade, men Emma var lycklig. 120 minuter ren glädje. Endorfinerna sprutade ur öronen på mig när jag klev ut från gymmet! Underbara känsla! Risken finns dock att jag inte kan ta mig ur sängen i morgon... Phua!

kram Em.