Hej då macken, vi ses i mörn!

I min del av den medelstora staden dör de, en efter en. De slås igen, står öde, monteras ner, saneras och så en dag är de borta. 

Jag syftar på bilmackarna. I en korsning i den medelstora staden finns en mack i varje vinkel. 90 grader tidningar, godis, korv och bensin. Antalet bilar som susar förbi bara ökar. De skrattar nästan lite ironiskt åt de platser som förväntas fylla på deras hungriga magar, men nu jämnas med marken.

Vi människor skyndar, utvecklar och bygger nytt, men vad händer när marknaden är mättad? När en stadsdel inte längre kan utfodra hungriga munnar och ödet hinner ifatt? Lätt vunnet, lätt förgånget. Hon blev utan jobb. Han fick välja en ny mack att tanka på. Hon fick köpa sin kvällstidning på stormarknaden. Paret som hand i hand köper vårens första glass får gå över gatan till före detta konkurrenten.

Krafterna som styr utvecklingen river och sliter i pengarna. Lönsamhet och expansion. Konsumtionssamhället bygger på att vi köper nytt och skapar oss vanor. Att vi vill ha det som någon annan har och som vi tror kan få oss ett steg närmare den perfekta verkligheten. När vi sedan en dag trillar ner i hålet och bubblan spricker så har vi lite grävt vår egen grav, för allt går i cykler. Den mack som slår igen idag öppnade kanske för 20-30 år sedan på en plats där något annat jämnats med marken för att ge rum?

kram Em. 

Grammatiska problem

Det är inte lätt det här med grammatik. Ord hit och ord dit. Nedrans bokstäver som lever sitt eget liv och busar till det i vardagen. 

Lilla T kämpar på. Ibland blir det rätt ibland blir det så fel, men så underbart fint ändå. Det går inte att annat än älska hennes sätt att formulera orden för att få till och härma oss vuxna. Ett bedjande ögonkast och sedan fnisset när hon själv inser att det blev fel. Hon vill så gärna och hon vet precis hur det ska vara, men vägen dit är full av trial and error.

Här om dagen lekte vi, moster och lilla T. Det lagades mat och bakades kakor på löpande band. Tårta, bullar, stekta ägg, kokta ägg. Sedan skulle det så klart "dikskas". Hennes förtvivlan i att inte kunna. "Diks... dikska.. diksa..." En rynkad näsa och en önskan om hjälp. Jag började... "dis..." Lilla T fyllde i... "..ka". Lycka, total lycka!

Det är inte bara uttalet av bokstäver som ställer till det, att böja ord kan vara ett riktigt elände. Det vet lilla T, för när mini M skulle döpas i helgen blev det ytterst förvirrat. Att två små prickar kan göra så mycket? Ett o blev ett ö som blev ett o. Allt slutade med att mini M skulle dopas på döpet... Lite gulligt och om jag får vara med och tycka så är det ett uttryck lilla T kommer få leva med, åtminstone tills hon tar studenten.

kram Em. 

Jag vill sätta jaget på kartan

"Ni vet det där ordet som inte tar ansvar. Ett ord som inte finns. Ett ord som bara är, mitt upp i ingenting. Så länge jag kan minnas har jag ogillat ordet man och nu tror jag att jag vet varför... "

Läs mer: msomiem.blogspot.com

kram Em. 

Lösnummer 4:12

Kommer ni ihåg när jag tackade för min tid på Lösnummer för nästan ett år sedan? Det har inte riktigt blivit så. Jag har haft förmånen att få vara med lite på en kant trots att jag inte längre är student. Vilken förmån! Till det senaste numret fick jag till och med äran att ha min bild på förstasidan... Inte illa för en veteran! ;)

Ni kan läsa det senaste numret på Lösnummers hemsida!

kram Em. 

Cirkusskoj

Kommer ni ihåg när jag skrev om en bild som skulle vara med i en annons för Friskis & Svettis? Här om dagen fick jag den färdiga annonsen i min hand! Snyggt va?! :)

kram Em. 

Anti-lila

"Moster, vet du?! Jag har slutat med napp!"
"Jaha, så du är stor tjej nu?"
"Ja, T, tor tjej!"

Att det bara var de lila napparna som hon hade slutat med förtäljer icke den historien, men jag kan intyga om att så är fallet. Tänk att sluta med något och ändå få fortsätta. Jag tycker lilla T har ett underbart sätt att hanter den bistra verkligheten. Att sluta, men ändå inte... Visst, hon lurar sig själv, men hon är ändå på något sätt helt på det klara med vad hon vill. Hon har en vision, men tolkningen på problemet är tydligen fri...

kram Em. 

Budord by lilla tanten

Ibland pratar den lilla tanten och jag om allvarliga saker. Ni vet krig, översvämningar, galningar, småbarnsdöd och så religion. Hon har ett ganska speciellt förhållningssätt till det här med religion, minst sagt. Tanten har hört att för att religion ska vara på riktigt så behövs regler, eller "budisar" som hon själv säger.

Igår väckte den lilla tanten mig lite tidigare än nödvändigt. Det tog ett tag innan jag förstod vad hon ville och vad hon yrade om. Lördagmorgon kräver sömn och snurrig i hatten som jag var fick jag panikkänslor över att jag försovit mig. Efter att pulsen lugnat ner sig något kunde jag vända mig om och borra ner huvudet i kudden igen, dock med den lilla tantens ord i mina öron. Inte ens en fluffig dunkudde verkade hjälpa som ljuddämpare. Hon är aningens intensiv den där människan. Summa summarum så var det i alla fall så att hon hade rett ut det här med "budisarna". Fem stycken skulle de vara och jag tror att de lät ungefär som följer...

Du skall icke bortse från dina grannars välmående.
Du skall icke bära hand mot dina grannar, speciellt inte de som är snygga.
Du skall icke missunna dina grannar lite tatuerad hud.
Du skall icke vinkla persiennerna om du icke ämnar sända ett meddelande.
Du skall se dina grannar som en hyresförmån.

Ja, det var nog det hela, men hon hade visst lite svårt att rangordna punkterna. Hon var även inne lite på att lägga till en sjätte "budis" i stil med "Du skall icke dricka vin med små brunetter" men där kände jag att jag fick sätta ner foten. Snudd på personangrepp kan jag tänka... Den lilla brunetten kan ju inte hjälpa att hon är brunett!

Hmm... Vad tror ni, kan tantens religion gå hem? Jag är lite tveksam. Rätt stora krav hon har, inte sant?  Jag tror helt enkelt att vi får jobba lite på saken, hon och jag. Kanske under kommande köksbordsessioner? Ja, för inte en chans att jag tar med henne ut på balkongen nu i vår, hur mycket hon än tjatar...

kram Em. & tanten 

Lilla tanten, grannen och Brad Pitt

Jag har varit sjuk den senaste veckan. Riktigt illa med feber och attacknysningar. Det är ganska ensamt att vara sjuk. Ni vet, långa dagar i soffan med endast sina egna andetag som sällskap. Fast jag är lyckligt lottad, trots allt vill jag påstå. Jag har ju den lilla tanten...

Vi har hängt ganska mycket, den lilla tanten och jag eftersom jag inte haft så mycket ork över till annat. Om jag ska vara ärlig så har hon varit lite efterhängsen, som ett plåster med allt för stark häftförmåga. När hon babblade på som värst här i veckan var jag nära att säga upp bekantskapen, men jag bet mig ganska snabbt i tungan eftersom hon ändå är lite underhållande till och från. Jag menar, låt henne hållas så länge hon inte gör någon skada. Och hon vill mig ju bara väl trots allt, lilla tanten.

På det stora hela tycker jag ändå att hon har tagit hand om mig ganska bra den här veckan. I tisdags föreslog hon att vi skulle titta på film. Jag var först lite tveksam. Hur skulle jag orka titta på film? Jag menar jag som bara hade varit vaken i sammanhängande 10 minuter i stöten de senaste dygnen? Hmm... Men hon var envis så sagt och gjort så letade vi fram en film på boxen.

Jag kan säga att filmen i sig var värd några timmar utan sömn, men lilla tantens kommentarer gjorde resan värd målet. Hon fick mig både att rodna och ta till skämskudden i omgångar under de 133 minuter vi umgicks. Det pratades om bara överkroppar, svettiga torsos, spelande muskler i motljus och heta kyssar. Det kändes lite som att vara mitt uppe i en Harlequin-novell när hon drog igång. Vi skrattade en hel del också måste jag tillstå, för inte ser han ut som en valross han den där Brad Pitt? Vad än lilla tanten påstår?

När filmen var slut somnade jag, som sig bör när graderna stiger upp mot kokpunkt. En slumrande evighet senare vaknade jag av att tanten envist ryckte mig i armen. Jag blinkade frenetiskt och till slut vann jag kampen mot herr Blund och gned grusen ur ögonen. Vad var det som var så viktigt att det krävde min uppmärksamhet mitt uppe i så viktiga bestyr som sovning? Jo, tanten hade under mitt äventyr i drömmarnas land stått tryckt bakom gardinen i fönstret. Självklart hade hon siktet inställt på grannen. Ni vet han som verkar så trevlig? Som är rakad, har välsittande muskler, är tatuerad och lagar mat i bar överkropp?

Jag vet att den lilla tanten bara vill mig väl, men ibland drar nog fantasin hennes lite för snabba slutsatser. Den här eftermiddagen hävdade hon, ganska barskt, att grannen stått i fönstret, så klart med alla sina tatueringar spelande på muskler av rätt form och storlek, och rätt vad det var bara helt sonika dragit ner persiennen. Vem gör så? Varför? Att tanten var förnärmad är en underdrift. Hon var ursinnig... Kinderna var blossande röda och läpparna söndertuggade av frustration.

När den lilla tanten lugnat ner sig lite fick jag veta vad frustrationen egentligen handlade om. Det var inte bara uppbrottet från musklerna och den för ögat vackra bilden av en man i bara förkläde som upprörde. Hon förstod inte språket sa hon, den lilla tanten. Jag kliade mig i peruken och bad henne förklara. Ja, persiennspråket, nästan skrek hon och spände envist ögonen i mig. Här kände jag att galenskapen var nära. Tur för oss att det bara var hon och jag hemma, för det är sådana dagar som jag undrar lite lätt för mig själv om hon är på riktigt, hon den lilla tanten.

Jaja, tydligen så hade grannen, under tiden jag nappade, sänt ett meddelande via vinklingar med persiennen, till den lilla tanten. Ett meddelande som hon inte förstod. Kanske det här var hennes chans och hon missade den? Meddelandet kanske var en signal i stil med "vi ses i tvättstugan om 10 minuter" eller "det är dig och bara dig, jag vill ha"?

kram Em. & tanten 

Mediedesigner Emma

Är det kanske så att du har missat min facebook-sida? Ingen fara... Du är välkommen in när som helst! ;) Du kanske till och med känner för att trycka "gilla" så att du kan hänga med på mina äventyr även där? Feel free!

Idag har jag uppdaterat sidan med den nya layouten som facebook lanserat. En snajsig omslagsbild blev det, men det var en klurig uppgift jag gav mig in på. Som ni vet så har jag alltid beslutsångest när det kommer till att välja mina egna bilder... Persikor kändes dock lite vårigt och trevligt! Helt ok typ liksom va!?

kram Em. 

Vårmässa

Idag var det Vårmässa på Örebro universitet. Jag var där, med pressleget runt halsen, för att representera studenttidningen Lösnummer. Tänk, jag älskar sådana här evenemang!

Jag hade kameran i släptåg eftersom jag skulle fota en artikel till tidningen i samband med mässan. Väl på plats fick jag frågan om jag inte kunde ta lite bilder till ett bildspel från dagen. Sure, chiiifen!

Sagt och gjort klev jag runt i foajén bland bord, godisskålar och människor och lät kameran göra jobbet. Jag fångade stunden. Ett leende. Ett ansiktsuttryck. En händelse. Att vara som en fluga på väggen och fota folk utan att de vet det. Få verkligheten på pränt, oförställd och vacker. Att sedan sticka fram pressleget och förklara var man kommer ifrån. Snacka lite skit och kanske visa bilderna för ett godkännande. Eller att bli påkommen mitt under fotograferingstillfället. Få ett leende och ett skratt tillbaka från den jag fotar. Nyfikna frågor och funderingar.

Jag blir alldeles varm och glad av känslan av att få förmedla saker, en stämning, en händelse, en bild eller en text. Det är därför jag har valt det här yrket. Idag kände jag glädje och lust när jag traskade runt och jag hoppas innerligt att mina bilder förmedlar detsamma. Vackra människor i vardagssituationer! Vackra ting!

Bildspelet finns att kika på på Lösnummers hemsida!

kram Em. 

Kom an!

Jag har klurat i flera dagar på hur jag ska sammanfatta 2011, men jag får inte ihop det riktigt. Det har varit ett år av avslut och förvirring, men samtidigt lycka och vänskap. Kanske har det gått på ett ut? Om jag fick välja ett enda ord att beskriva 2011 med så är det "avslut". Jag har nämligen avslutat ovanligt många grejer det här året, på eget och på andras initiativ.

Det största avslutet står universitetet för. I juni tog jag examen. Häftigt och jättespännande, men det är även en sysselsättning som lämnat ett stort tomrum efter sig. Jag har verkligen trivts i den studiemiljö som Örebro universitet har erbjudit. Jag har njutit av varje minut, genom jobbigt och roligt. Allt har dock ett slut och efter fyra år var det dags att sammanfatta och ta ut en examen. I samband med uppbrottet från universitetet så kom uppbrottet från Lösnummer. Konstigt och tomt blev det efter två år som fotograf och ett år som bildredaktör på landet i särklass bästa studenttidning. Jag är troligtvis partisk och ganska hemmablind, men jag kan inte hjälp det för jag har fått så otroligt mycket av den tidningen. Kunskap, gemenskap, erfarenheter och skratt.

När vi ändå är inne på jobbfronten så har jag gjort två karriärsmässiga avslut det här året. Helt ofrivilligt har jag blivit uppsagd från två extrajobb. Arbetsbrist och arbetsbrist har domarna lytt. Den senaste av uppsägningarna avslutade en 11 år lång svit av skor och väskor. Sorligt, men inte slutet.

Ett annat avslut som kom med blandade känslor var att jag blev treanolla under 2011. Tack och adjö 20-årsåldern. Som en chock höjdes den första siffran upp till en trea och jag befann mig plötsligt mitt i livet. Vuxen var det någon som sa... Jag vet inte det, ja?!

Det har funnits en del relationer som satt spår i mig under året. Uppbrotten har skiljt sig från fall till fall, men känslan av ensamhet har varit densamma. Jag gav någon ytterligare en chans. Jag släppte in en person efter många turer, men det fick jag bittert ångra för jag aldrig någonsin... Jag har dock samlat på blommor under året, men gång på gång har endast stjälken stått kvar i vasen. Doften och färgprakten har sakta falnat till förmån för ensamheten.

Jag blev under året tvungen att avsluta en vänskap av respekt för mig själv. En person som betyder mycket, har full frihet till mitt liv och mina känslor fick hamna på paus. En person som skadade mitt innersta. Vi har sedan avslutet sakta jobbat oss tillbaka till det som en gång var, men rädslan för att falla dit igen är oundviklig.

I augusti kände jag mig naken och tom när jag ofrivilligt fick avsluta relationen till min telefon som blev stulen. Att något så materialistiskt som en telefon kan få en människa att känna sig så ofullständig?

Att ha tagit sig igenom alla avslut har inte bara varit jobbigt, utan även nyttigt. Stora förändringar skapar nya möjligheter. Att jag fyllt treanolla och tagit examen ser jag som en kvalitetsmärkning. Att jag blev uppsagd ser jag som en pepp till att ta nya steg mot drömjobbet. Relationer som avslutats har visat mig nya vägar. Jag tror faktiskt att det här med livet går på ett ut. Plus minus noll. Ge och ta. En gång i tiden lovade jag mig själv att inte ge några nyårslöften, idag kan jag inte motstå frestelsen. Kom an 2012, nu kör vi!!! :D

kram Em. 

En ny väg

Dimma. Äventyr. Spänning. Höstrusk.
Jag tog en ny väg. En väg jag inte ens visste fanns. Jag brukar gå till vänster. Idag gick jag till höger. En ny värld öppnade sig. Natur och tystnad. Ensamhet och fantasi. Ett för säsongen övergivet hus bland träden. En gunga i vinden. Grinden som hålls ihop av ett slitet rep. En historia.

Kan du se alla blommorna en sommardag? Frukosten står uppdukad på köksbordet. Solen gassar. Det luktar kaffe. Fönstret till sovrummet står på glänt. En trött humla surrar förbi.

Snön ligger i drivor runt huset. En smal gång är upptrampad från grinden till farstubron. Det lyser i fönstret och det ryker ur skorstenen. Utanför står längdskidor uppradade mot husväggen.

Samma värld, men ändå med milsvid skillnad. Vems är huset? Vem byggde det? Vilka relationer har skapats och kanske brutits här? Vilka diskussioner och beslut har lett till husets utseende idag? Vem hittade den underbara gläntan med utsikt över ängarna? Vad har det skrattats och gråtits till här?

Jag vill gå åt andra hållet oftare. Hitta nya vägar. Se nya saker, nya skatter. Jag till låta fantasin flöda...

kram Em. 

Mysigt

Att leta runt bland gamla bilder. Det är vad jag har gjort idag. Mysigt. Att klicka sig in i ett bibliotek av möjligheter och visioner. Yammie för en redigeringsnörd som mig. Jag hittade en hel del som jag trodde att jag var klar med. Gamla bilder, arkiverade sedan länge, som fångade mitt intresse igen. Bilder jag lagt i kastahögen och som med lite oflyt redan skulle varit uppslukade av icke befintliga 1:or och 0:or. Tack och lov fanns dom kvar. Nya ögon och nya kunskaper gör underverk för kreativiteten. Att få leka med färg och form, testa och dona. Allt utan en deadline flåsande över axeln. Jag upprepar! Myyyysigt....

kram Em. 

Skål!

Jag missade den 11/11-11 kl 11.11 idag. Jag vet inte vad jag gjorde, men plötsligt var klockan 11.34. Det kanske var lika bra. Undergång, misströstan och svarta moln är inte riktigt min grej.

Nu kanske vän av ordning undrar varför jag lägger upp bilder på glas och flytande föda i samband med jordens förmodade undergång? Jag lovar, det finns inget samband! Jag fick bara ett sug att gå igenom lite gamla bilder idag och då hittade jag den här trissen.

Det är något med uppradade glas, bakgrundsljus och flaskor täckta med kondens som får igång mitt fotoöga. Det är hårt, men samtidigt mjukt. Det stela, men ändå bräckliga glaset i kontrast till det flytande innehållet. Det formbara möter det oformbara. Ljusets förvrängning genom glasets yta. Reflexer som speglas och klirrande glas som anas. Vad händer runt omkring? Vem kommer inom kort sätta sina läppar mot glasets kant? En vinflaska som poppar upp. Det fräser till runt en limeskiva som hamnar i en kolsyrad dryck. Isbitarna dansar.

Trevlig helg!

kram Em. 

Tips mottages!

Som ni vet så har jag renoverat här hemma och nu börjar det närma sig sluttampen på projektet. Gardinerna är på plats och nu är det alltså bara tavlorna som felas. Fördelen är att jag nu har vitt, vitt vitt och alltså kan välja och vraka bland mina verk, men så lätt är det inte!

Jag vet att några av er tycker att jag är tokig som inte har en enda av mina egna bilder på väggarna här hemma. Att jag borde ta mitt förnuft till fånga, men jag känner mig inte helt bekväm. Jag har testat. Jag har försökt. Att jag är velig, det vet ni nog vid det här laget och det ligger mig i fatet just nu. Veligheten sinkar uppdraget som gör att jag tappar självförtroende.

Jag vet att andra kan, så varför har då jag så svårt för det? Varför? Varför kan jag inte rama in och hänga upp mina bilder? Är det beslutsångest? Kanske? Rädsla? Jo! Det har ju ändå blivit några bilder under åren, men jag tror inte bara att det handlar om varken beslutångest eller rädsla. Jag tror att min motvilja ligger i att tron på mig själv vacklar. Jag har ännu inte insett att jag faktiskt har alla möjligheter att pryda mitt hem med det jag tycker är vackert och det som är min del av verkligheten. Att jag har en unik möjlighet att göra ett personligt avtryck vid inredningen av mitt hem, för mycket mer personligt än såhär går det inte att få det. Så, har du något tips på vad jag ska rama in? Något du fastnat för här på bloggen? Tips mottaget varmt och gärna! Snälla gör beslutet lite lättare för mig... ;)

kram Em. 

E + M = sant! Continue...

"Love is in the air

everywhere I look around. 

Love is in the air 

every sight and every sound."

Kommer ni ihåg E och M?

kram Em.

Så fungerar samhället

Vi håller på med ett skarpt projekt i skolan just nu. Vi är fyra stycken som har hand om marknadsföringen av ett teater/konstprojekt som heter "Så fungerar samhället". I uppdraget ingår att göra två logotyper ("Så fungerar samhället" och "Verklighetens salonger"), affischer, pins, flyers, e-flyers, en gilla-sida och ett evenemang på Facebook samt att dokumentera föreställningen.

Vi är nästan i mål och nu på tisdag, den 24/5, är det premiär av föreställningen! Samtliga delar i marknadsföringsplanen är levererade och allt som är kvar för vår dela är lite dokumentation. Jag känner mig riktigt nöjd med vår insats. Uttrycket i  marknadsföringen är tydlig och den sticker ut i bruset. Det ska bli spännande att se reaktionerna vid opponeringen som sker i nästa vecka. Det är ju lätt att bli hemmablind, speciellt när det är första skarpa uppdraget av den här storleken... 

Ovan ser ni affischerna som ingår i marknadsföringen och som pryder delar av Örebro just nu. De är inspirerade av det grafiska språket i Moderna museets affischer från 2008 då Andy Warhols utställning "Andra röster, andra rum" gick av stapeln. Det är för övrigt en brilliant affisch som har "allt". 

Hoppa gärna in och kika på "Så fungerar samhället" på Facebook! 

kram Em. 

"Och vinnaren är... "

Lösnummers chefredaktör klev upp på scenen. Berättade lite om tidningen Lösnummer och tävlingen Årets bild för de andra kåraktiva som var på sittningen. Jag kommer inte ihåg vad hon sa, men jag är övertygad om att hon gjorde det bra. Hon hade en tavla i famnen. Det var det enda jag kunde fokusera på. "Vänd den för 17, så vi får veta!" "Och vinnaren är.... "

Jag vann!!! Kan ni tänka er? Så nervös som jag har varit... Det var otroligt jämt och tydligen så avgjordes inte tävlingen förrän de sista dagarna. Min bild som vinnare, i år igen!? Konkurrensen var tokhård den här gången så mina förväntningar var låga. Jag vet inte om det var jag som hade sinnena på spänn eller om det verkligen gick ett sus genom publiken när jag gick upp på scen igen. Jag hade nämligen varit där bara någon timme tidigare och tagit emot Örebro Studentkårs stipendie. Jag hörde saker på vägen upp som "Storslam!" och "Det går bra för henne!".  Bedövningen av nervositeten släppte och jag tog emot tavlan och ett presentkort! Underbart! Vilken lycka! Tänk att två år i rad få utmärkelsen Årets bild i Lösnummer!

Jag kan inte annat än TACKA alla er som har röstat på mig och min bild! Ni är bäst!

Jag har en liten fråga dock... Betyder det här att jag måste sätta upp mina egna bilder på väggen? Ni vet en Wall of fame? Jag gör ju inte sånt....

kram Em. 

Lösnummer 3:11

Efter en helg med den vanliga lite lätta panikkänslan (skicka till tryck-ångest) så har jag nu äntligen det senaste numret av Lösnummer i min hand! Så snyggt, så bra! Jag känner mig nästan lite rörd! Trots att jag inte hunnit läsa igenom alla artiklarna så har jag på känn att vi än en gång har överträffat oss själva. Bra jobbat hela gänget! 

kram Emma

Ett par nya favoriter

Ja, men ni vet hur jag är... Löve shoes! ;) Köpte de här vårkängorna idag. Kändes riktigt bra och jag är supernöjd. Tänk vad snygga dom kommer vara till ett par schyssta jeans och min svarta skinnjacka nu när solen börjar titta fram! Kan inte säga annat än att jag längtar!

kram Emma