Min tid på Lösnummer är avslutad. Kan ni tänka er? Jag kommer aldrig mer få dividera om en förstasida, planera ett nytt nummer av tidningen eller hålla i en "mini-utbildning". Trist kan jag känna. Jag kommer sakna tidningen, alla roliga evenemang runt den och så klart alla roliga människor i redaktionen. Allt skratt och den tillfälliga förvirring som till och från råder i en ideell redaktion. Jag kommer sakna att bli mailbombad sista veckan innan tryck och jag kommer sakna ångesten när ett nytt nummer gått till tryck.
Det har hänt mycket det senaste året. Jag har utvecklats otroligt både som fotograf och inom bildredigering.
Tänk vilken tur att jag fick möjligheten att hänga med Lösnummer-gänget i två år. Wow!
Mitt första år på tidningen var lite ofokuserat. Det var svårt att se sambandet mellan möten och artiklar och vem som gjorde vad och för vem. För en icke-studentig student som mig var det total förvirring att kastas in i samtal runt nollning, FUM, Kåren, Coren, Campusmässor, årshögtider, festivaler, byggplaner, engagerade studenter och mycket mer. Jag kom dock ganska snart på att jag gillade det. Som lite äldre student gjorde jag ett val och undvek hela student-svängen med festande och korridorliv när jag började plugga. Det var inte min grej, men genom Lösnummer fick jag nu chansen att testa på det livet i liten skala genom kameralinsen. Underbart! Jag fick dessutom möjligheten att fota evenemang som jag bara kunnat drömma om innan. Jag kommer ihåg känslan när jag för första gången skulle fota en konsert. Det var Ladies night 2009. Sedan dess har jag hinnit med både det ena och det andra för tidningen, bland annar har jag fotat Lars Winnerbäck, Teddybears, och Miss Li. Två av de konserterna ledde till att jag vann åretsbild 2009/2010 och 2010/2011. Vilken ära! :)
För ett år sedan valdes jag till bildredaktör. Det krävdes inte så mycket funderingar och jag ångrar inte en sekund att jag hoppade på det hela trots C-uppsats och ett späckat skolschema. Det är det bästa jag har gjort någonsin! :)
När jag i förra veckan skulle lämna över till Lösnummers kommande bildredaktör, Rasmus, kände jag nästan att jag önskade att han skulle ha ångrat sig. Att han inte ville ta över längre, att jag skulle få behålla min post på tidningen. Jag vet dock att jag har gjort mitt nu. Jag har kämpat under ett år för tidningens bästa och jag vet att Rasmus är en värdig efterträdare. Han kommer gör ett kanonbra jobb, men det är trots allt svårt att skiljas från något som känns som en gammal god vän!
I samband med överlämningen var Rasmus och jag i studion på skolan och fotade. Vi tog bilder på tidningens nya krönikörer och jag passade på att hamna på bild jag med. Fotograf till bilden ovan är alltså Rasmus. Modellande och redigering står jag för!
kram Em.
3 kommentarer:
Mycket snygg :) Grattis med att vara klar :)
Det är jättefina bilder på dig ju
Det är jättefina bilder!
Skicka en kommentar