fredag 23 december 2011

onsdag 21 december 2011

Reflexen 4:11


I veckan kom renaste numret av Reflexen ut, ni vet tidningen som jag layoutar. Jag är supernöjd! Den här gången känns det verkligen som att jag fick till det. Ja, ni har ju sett flygplanet som jag skrev om här om dagen. Men det finns mer. Massor mer. Förra numret, mitt första, var lite skakig, men nu var jag varm i kläderna och det både kändes och märktes på reaktioner jag har fått. Idag fick jag till exempel ett mail från en av skribenterna till tidningen. Han skrev "Hej, och tack för ett trevligt nummer av Reflexen! Tack också för att ni “förvaltade” mitt bidrag så tilltalande!". Mycket roligt att höra.

Vill du läsa Reflexen? Blädderbar variant, eller bara kika på hemsidan? Du väljer!

kram Em. 

Allt började bra...

Det är en sådan där dag. Ja, ni vet. En skitdag! Allt började bra. Vaknade före klockan, pigg och på hugget. Tog mig till jobbet på cykel trots isbana och snålblåst. Ungefär här började jag ana ugglor i mossen. Klunkade i mig en halvliter vatten innan öppning och insåg för sent att jag skulle stå två timmar själv i butiken. Se där ja! Benen i kors, here goes... Överlevde trots allt det ensamma timmarna. För man gör ju det på något sätt, alltid. Ja, ni veet. 

Dags för lunch. Trevligt med sällskap. Bla bla bla... Kanske en pepparkaka till efterrätt? Vipps! Kollegans kaffe över hela fikabordet. Sista koppen i kannan dessutom. Vilken fail. Ja, ni veet. 

Dags att ringa det där viktiga samtalet som jag laddat för några dagar. Spännande. Det är någon slags hatkärlek med sådana saker. Läskigt, men ändå kittlande. Ja, ni veeet. Började bra, sen så. Hmm... Utfall? Njä, men ni får gärna hålla tummarna... 

Slut på lunchen och ut i butiken igen. Visade sig att jag räknade fel i går. Jeeey, sådant får inte hända. Klump i magen och nervösa skratt. Gulp! Inget att göra åt saken för tillfället, bara hålla tummarna för en naturlig förklaring. 

Kollegan går på lunch och där står jag ensam, mitt i havet av skor och DHL-kartonger. Då, just då, traskar han in. Snyggot som jag gluttat på på avstånd. Se där ja! Självklart babblar jag skallen av honom och trasslar ihop skosnören och storlekar. All in liksom. Ja, ni veeeet. 

En timme kvar att jobba och jag är övertygad om att en hög stapel med skokartonger faktiskt är en "se-lusination" och svänger runt lite för fort. Skor och kartonger som ett plockepinn över hela lagergolvet. River med mig en trave tomkartonger oxå för säkerhetsskull. Kaos och extra arbete. Ja, ni veeeet. 

Nästa i mål med arbetsdagen är jag åter igen törstig. Kan det vara all klumpighet som dränerar systemet? Jag som alltid har lock på min vattenflaska hade visst bestämt mig för att köra lockfritt dagen till ära, vilket innebar en svätt vatten på golvet i fikarummet. Vänd inte upp och ner på en öppen flaska! Ja, det här veeeeeet ni alldeles säker redan. 

Nå, dagens sista utmaning? Balansera hem en platta ägg (30 stycken) på cykelstyret, så klart! Varför göra det lätt för sig när man kan göra som jag gör... Men jag antar att ni redan veeeeeeeet det. 

Jag kan dock hälsa från säkra källor att äggen nu står i säkert förvar i kylen, att livet kommer gå vidare och att jag är en obotlig optimist. I morgon är en annan dag... En dag med massor av nya möjligheter att trassla till det för sig och varför inte skratta högt åt alla de där misstagen som görs!? Ja, ni veeeeeeeeeeet!!! :) Dags att trycka "reset", ta ett djupt andetag och hoppas att inte tandborsten anfaller innan kudden fått fötter och kan försvara mig. 

Är det btw någon som vet varför dockan ser så löjligt glad ut trots att hon saknar en arm? Bara undrar, för ni tyckes ju veeeeeeeeta... 


kram Em. 

fredag 16 december 2011

Önskelista


Hör ni govänner, om en vecka är det julafton! Om en vecka! Vad hände? Jag förstår inte hur det kunde hända? Nyss var det ju sommar och jag låg på stranden och gottade mig i solen. Galet...

Vi har en lite ny grej på gång i vår familj i år. Ni vet pakethetsen. Vi ska hoppa över den, helt och hållet faktiskt. Det blir paket, men det blir ett paket per näsa och varken mer eller mindre. Summan är satt till 500 riksdaler och vem man ska köpa till har beslutats genom lottdragning. Vi genomförde lottdragningen nu i kväll. Mamma skrev allvarsamt ner alla familjemedlemmars namn på små lappar och sedan skulle det dras. Grymt, men det visade sig att jag ska köpa julklapp till pappa. Inte helt fel i och för sig, men han är svår. Jättesvår!

Så länge jag har känt honom, det vill säga dryga 30 år, så har han aldrig önskat sig något. "Snälla barn" och "jag har ju allt" har ju liksom varit hans paroll genom åren. Jag kan förstå honom. Jag tror själv att jag har fått "jag önskar mig ingenting"-genen, men något kan han väl komma på? Något som gör att jag slipper springa stan runt i värsta julruschen och leta efter något som jag inte vet vad det är?

Annars, förutom den här lilla detaljen, så känns hela paketupplägget väldigt bra. Ingen hysteri och ingen ångest. Inga två meter långa armar av påsbärande och inga hål i plånböckerna till följd av struntsaksinköp. Nu vill det bara till att den grej jag själv får är en bra grej... Hör du det syrran!? ;)

Och lilla T har förresten sin önskelista klar. En turkos dammsugare står överst, överst och åter överst. Se där ja... Hoppas tomten är snäll! I så fall kanske lilla loppan kan komma hem till moster och dra ett varv med favoriten sen i mellandagarna? Skulle behövas...

kram Em. 

Boeing 747









Ni som är uppmärksamma på mitt twitterflöde vet att jag yrade om att jag illustrerat en Boeing 747 här om veckan. Här har ni resultatet! Känner mig riktigt nöjd faktiskt. Blev sådär lagom surrealistiskt, men ändå detaljrikt. Till saken hör att jag inte riktigt "kan" illustrera. Jag blev faktiskt lite lätt förvånad själv när jag tog på mig uppgiften, men efter några timmars pill blev jag riktigt nöjd. Så pass nöjd att flygplanet faktiskt fick plats i senaste numret av Reflexen. Konturerna av planet har jag gjort i Illustrator och "färgläggningen" skedde i mitt älskade Photoshop. Så lärorikt, och det gav mig ett helt gäng timmar på uthållighetskontot. Vad tycker ni? Får min allra första publicerade illustration någonsin godkänt?

kram Em. 

onsdag 14 december 2011

Jag har aldrig någonsin...



Jag har aldrig någonsin varit så till freds.
Jag har aldrig någonsin varit så lugn.
Jag har aldrig någonsin varit så glad i hjärtat.
Jag har aldrig någonsin haft så nära till leendet.
Jag har aldrig någonsin velat något så mycket.
Jag har aldrig någonsin varit så rädd för att släppa in någon.
Jag har aldrig någonsin släppt in någon som jag gjorde med dig.
Jag har aldrig någonsin blivit så sviken.
Jag har aldrig någonsin känt mig så lurad.
Jag har aldrig någonsin varit så arg.
Jag har aldrig någonsin fällt så många tårar.
Jag har aldrig någonsin tänkt så mycket.
Jag har aldrig någonsin känt så mycket.

kram Em. 

tisdag 13 december 2011

Lucia och fotoblixtar


Kommer ni ihåg när man var liten och skulle gå i luciatåg. Visst var det lite läskigt, men samtidigt spännande och något man såg fram emot? Att få sjunga, och ta på sig luciakläder, och ha glitter i håret var det fina. Det lite mer läskiga var att ha allas föräldrar framför sig, allas blickar på sig. En tjock svart okontrollerbar massa full med kamerablixtar och videokameror.

I morse var jag på lilla Ts luciatåg. Det var hennes första någonsin och hon var söt som socker där hon stod, rund och go, med overallen under lucialinnet. Så mycket sång blev det inte för fröken, men det batteridrivna ljuset smakade tydligen mums. Bä fick vara med han också, med glitter i håret som alla andra. Rätt ska vara rätt!

Innan luciatåget drog igång fick vi som åskådare lite förmaningar. "Håller er på ett lagom avstånd och ingen fotografering innan sista sången. Var försiktiga med att lägga upp bilder på nätet, fråga om lov." Det känns som självklara önskemål, men redan efter 10 sekunder small den första blixten av i ansiktet på barnen. Tänk att man som förälder är så egoistisk att så enkla tips för en lyckad stund inte kan respekteras? Hur det sedan blir med bilder på nätet kan jag bara filosofera om, men jag kan tänka mig att både en och annan luciabild kommer hamna på fejjan idag, med eller utan tillstånd... Jag kommer i alla fall hålla mina bilder på lilla T och hennes kompisar för mig själv. Var så god att vara avis, för sötnötar är dom allihopa!

kram Em. 

måndag 12 december 2011

Julmusik i konspiration med Justin Bieber


Jag tänkte ta tillfället i akt och göra något som jag vanligtvis inte gör. Jag tänkte spela lite julmusik. Jag tänkte att det blir nog mysigt. Ett sätt att locka fram stämningen, men jag vet inte... 

Igår var jag och och strosade runt i det stora köpcentrumet utanför stan. Jag var där tillsammans med resten av invånarna i den medelstora staden. I butik efter butik efter butik möttes vi av julmusik. En stilla undran om alla butiker fått samma julskiva, i ett massutskick från en av de ledande infiltratörerna i branschen, slog mig. Kan det vara så att tomten själv ligger bakom hela spektaklet? 

Hur som helst så gungade jag med i takt och som ett brev på posten insåg jag att julmusiken finns där i högtalarna för att få oss att shoppa. För inte går det att shoppa julklappar till tonerna av de senaste danshitsen eller någon svängig pop? Nej, julmusik ska det vara... Sedan spelar det ingen roll om det är Justin Bieber som sjunger om en "Mistletoe" eller om det är en favorit som "Tänd ett ljus" som landar på trumhinnan. Jul är jul och jul kräver julmusik som leder till klappshopping. 

När vi nu ändå befinner oss i julträsket och gungar i takt till vårt eget fingerknäppande och dom-dom-dom:ande så kanske jag kan få tipsa om några julkanaler på nätet? 

Sveriges Radio står för den här skapelsen: 


Julradio.se har den här varianten:


Är det glad julmusik du vill lyssna på är Happy Christmas radio nåt för dig: 


Och om du, som mig, inte riktigt orkar med det här med julmusik i allt för stora doser, så finns alltid saker som P3 Dokumentär  och hederliga gamla Spotify att tillgå. Jag står dock inte för följderna av ett tomt utrymme under julgranen och en sur jultomte som knackar på på julafton...  ;) 

kram Em. 

fredag 9 december 2011

Pyssel och knåp


Idag har jag suttit inne och pysslat med regnet smattrande mot fönstret. Bloggen har fått sig en liten ansiktslyftning. Ja, ni ser ju själva här nedanför vad som har hänt. Nu kan ni dela, gilla och dessutom får ni lite tips på andra inlägg som är utvalda utifrån de inlägg som jag gör. Riktigt smart grej från LinkWithin, som jag helt klart kan rekommendera! Själv hittade jag ett helt gäng inlägg som jag sedan länge glömt och som nu fick lite revival.

Under dagen har jag även knåpat ihop en pdf-portfolio som ligger här på bloggen. Den innehåller lite grejer jag har gjort och som jag på något sätt är lite stolt över. Kika gärna!

kram Em. 

torsdag 8 december 2011

Kalastider





Jag har svårt för det här med att få till en mysig julstämning. Hur gör man när det är plusgrader och regnet står som spön i backen? I förra veckan var jag på Kalastider, en julkonsert med Örebro studentsångare. Jag trodde att det skulle vända då, för det gjorde det när jag var på deras julkonsert för två år sedan. Att myskänslan skulle inta min kropp, men jag misstog mig. Trots välsång och tomtar nådde jag inte ända fram.

Igår kom den första snön. Trots min illvilja mot snö och kyla så kom jag nog ändå några pyttesteg åt rätt  riktning. Kanske kanske kommer stämningen landa i helgen när det vaknas glöggafton med da gäng? Jag hoppas, för nu är det inte långt kvar innan tomten "hoho:ar" på förstukvisten...

kram Em. 

torsdag 1 december 2011

After Dagis




Hjärtan, gubbar, blommor, fiskar, björnar, katter, tanter, granar stjärnor...

Idag har lilla T och jag haft After Dagis och bakat pepparkakor. Var lite tveksam till hur länge tålamodet skulle hänga i, men vi klarade oss långt över en full plåt.  Envist hävdade hon dock under hela baket att det var "bolle" vi bakade. Hon tittade upprört på mig när jag sa att det skulle bli pepparkakor av kaoset på köksbänken. "Kaka? Nä-ä moster!" sa hon flera gånger.
När så "bollarna" hamnade i ugnen var hon ytterst skeptisk. "Varmt!" var kommentaren. Att kakorna sedan tornade upp sig, gubbe om stjärna och hjärta om blomma, på ett fat var som ett mirakel. Efter några försök smakade fröken T.  Och trots att halva första kakan hamnade i soffan så tror jag att hon fattade galoppen, för när pappa hennes kom för upphämtning var det inte många smulor han fick med av prov-pepparkakan.

kram Em.