onsdag 29 februari 2012

Square #5


Idag kör vi nummer 5. Yeej! Den här gången var fyrkantigheten ganska självklar. Linjerna i bilden lockade mig till beskärning på en gång när jag såg den. Spännande! Håller jag på att landa i min utmaning och mitt nya tänk? Det får framtiden utvisa....

Vet ni förresten att igår cyklade jag hem från träningen utan överdragsbyxor? Det ögonblicket har jag längtat efter sedan i september ungefär. Äntligen! :)

kram Em. 

tisdag 28 februari 2012

Square #4


Det blir mycket vår och naturbilder just nu... Kanske beroende på att vädret påverkar mig? Jag går med någon slags dröm om Converse och skinnjacka. Solglasögon på nästippen och värmande sol i nacken. Jag vill ha vår helt enkelt! Jaja, i väntan på så får ni hålla till godo med den här bilden. Jag gillar grenarna i överkant i förhållande till det forsande vattnet och stenen till höger. Grenarna ger perspektiv och känsla till bilden. Den här gången var det faktiskt inte så svårt att beskära bilden. Vad tycker du?

kram Em. 

måndag 27 februari 2012

Square #3



Nummer tre av hundra i serien square handlar om människan och naturen. Två krafter som ibland slår ihop och bildar något kontroversiellt. Kraften i vattnet korsas med kraften i ordet.

kram Em. 

söndag 26 februari 2012

Slutredigering


Jag sitter med slutredigeringen av tidningen Reflexen som ska till tryck i veckan som kommer. Som vanligt har det varit ett roligt och utmanande jobb. Det är spännande att se hur tidningen växer fram i mina händer. Från råtext och avsaknad av bilder till något läsbart med inspirerande layout och bilder. Nu kanske ni undrar om jag inte har ett jobb redan och jo det har jag, men jag kan inte riktigt släppa Reflexen. Trots tunga helger med jobb och sena kvällar i veckorna så ger mig Reflexen otroligt mycket tillbaka. Att få skapa och vara kreativ är viktigt för mig och här ligger allt i mina händer. Det enda jag har att önska är att planeringen bakom numret var liiiite liiiite mer genomtänkt... Det hade minskat mina rynkor i pannan avsevärt, men man kan inte få allt här i livet.

Återkommer med numret i sin helhet när det landat från tryckeriet!

kram Em. 

Square #2


River av bild nummer 2 på temat Square så här på söndagsförmiddagen. Redan här blev det dock problem med beskärningen. Tanken med bilden när jag tog den var att se förlängningen av grenen, från stam till yttersta fingertopp. Det tillät inte liksidigheten... Efter en brottningsmatch fick ljuset i bilden hamna i fokus istället för förlängningen. Vad tycker ni?

kram Em. 

Square #1


Jag har förstått att det är lite modernt med fotoprojekt så jag tänkte haka på trenden och köra min variant...

Det handlar om foto, det handlar om mig och det handlar om kantighet. Målet är att under 100 dagar publicera 100 fyrkantiga bilder. Det kanske inte låter så svårt, men för mig känns det som en riktig utmaning. Jag har svårt för liksidiga bilder eftersom jag oftast ser hela bilden och utsnittet redan i sökaren. Att göra bilden fyrkantig är att exkludera något som jag en gång valt att inkludera. Kanske gör det bilden mer spännande, kanske blir jag tvungen att välja och prioritera. Jag kommer behöva tänka på hur jag disponerar utrymmet, vad som är viktigt och vad som kan skalas bort från verkligheten.

Vilket är då målet med det här hitte-på-et? Jo, inspiration och ett bättre bildseende! :) Nu kör vi!

kram Em. 

Ps. Jag kommer samla bilderna under taggen "Square". 

lördag 25 februari 2012

Vår, som proffsen



Är det här den första dagen på våren? Jag måste att kisa för att se. Är det vatten som rusar nedströms iklätt solens vackra strålar? Isblock som tinas? Kvitter i form av annat än twitter i telefonen?

Kameran har hängt runt halsen på mig större delen av dagen idag. Gillar´t, men jag känner att det finns en viss begränsning i teknikparken just nu. Kanske min allra första riktiga lön på massor med år kan avhjälpa det? Ett objektiv eller två? Drömmen vore en vidvinkelglugg... Inte allt för dyrt, men det ska ändå vara så där coolt och tufft. Ja, lite som ett objektiv som de stora proffsen har... 

kram Em. 

tisdag 21 februari 2012

Årets första semla



Yammie! Mums! :)

kram Em. 

Fotograferingstajm


Igår var det fotograferingstajm på jobbet. Det ryktades om allt från make up till hårfixande och softbox av det större formatet. "Smörj in ansiktet noga kvällen innan och på morgonen" löd ordern. Lyster i fejjan är grejen. Sagt och gjort. Som mönsterelever satt vi där på morgonmötet med skinande hud som hämtade från en reklamfilm för anti-rynkkräm. Fixade upp till tänderna visade mina nyvunna kollegor på ett för mig spännande och nytt uttryck. Vattenkammade, med lockarna på plats och skjortan knäppt upp i halsen kommenterade och berömde vi varandra med ett lite nervöst leende. Någon hade cyklat till jobbet utan mössa för att inte sabba frillan. Någon hade kämpat hela söndagskvällen i kampen mot rynkorna på skjortan. Någon, inga namn nämnda, hade rivit ut hela garderoben i jakten på den perfekta klädkombinationen. Vi var som en grundskoleklass i väntan på årets skolfoto. 

Schemat för dagen var tight. En kvart per capita. Make up och sen posering framför kameran. Förväntningar och lite spända skratt hördes i foajen. Filade någon på ett leende framför spegeln på toaletten? Dimman av hårspray och doften av varm locktång lade sig som en förväntning över våningsplanet. 

Min tur!? Jaha... oj... redan? Puder, ögonskugga, läppstift. Lösögonfransar som klistrar ihop ögonen. Skratt och frenetiska blinkningar för att frigöra blicken. Stressfläck i pannan som trollas bort med puder. Lockar i frisyren. Väl på plats plats framför kameran och huvudet ska lutas, vinklas, höjas, sänkas. "Kom närmare! Attackera kameran! Leendet sitter i ögonen! Sträck på halsen!" Top model, släng er i väggen... 

Dagen led mot eftermiddag och lösögonfransarna landade ganska snart på Mr. Pacman som gjort sig hemmastadd på mitt skrivbord. Och när jag vid 17-hugget vände kosan hemåt kunde jag inte låta bli att märka glimten i hans ögon. Var inte hans leende lite lite större än vanligt? Jag tror dagens händelser var en win-win för både Pacman och mig... Jag trivs verkligen på mitt nya jobb! 

kram Em. 

söndag 12 februari 2012

På ingen plats ska allt få plats...




Skyltar... Komprimerad text, ofta om förbjudna saker eller som ren information. På ingen plats ska allt få plats. Kärnfulla ord noggrant uträknade för att ge maximal information på minimalt utrymme. Jag gillar skylten och dessa ofta rättframma uttryck. Formell och korrekt. 

Att de dessutom sitter på de mest oväntade ställen gör nog inte fascinationen för skylten som fenomen mindre från min sida. Den här skylten hittade jag till exempel i småbåtshamnen. Uppflugen på en vinschställlning sitter en uppmaning om att det finns en container för avfall vid parkeringen. Någon behövde dela informationen. Valde en plats. Versaler i relief. Spikar i hörnen. Skylten har suttit där ett tag.  Väder och vind har gett den en omgång. Tänk så många människor som kastat sina ögon mot den, fått guidning av dess innehåll.  


kram Em. 

onsdag 8 februari 2012

Operation dagsverke



Att börja jobba klockan 8 på morgonen. Wow! Jag hade nästan glömt hur det känns. Ett dagsverke gjort till en bit in på eftermiddagen. Skippa brunchen och mumsa lunch runt 12. Att vara trött när det är kväll och gäspa sig själv till sömns vid 22-hugget. Information och kunskap hela dagarna. Nya spännande kontakter och kollegor. Intryck som spär på ett redan glatt sinne. Att våga nya saker och få förtroendet att flyga från boet.

Det är många förändringar på gång och ett nytt kapitel har påbörjats. Det är ett kapitel som är efterlängtat. Alla kunskaper jag har samlat på som nu blir till verklighet. Jag gillar mitt liv och jag gillar att vara i mina skor.

kram Em. 

söndag 5 februari 2012

Förberedelser


I morgon är det dags. 8.00 går startskottet för ett nytt kapitel i mitt liv. Jag är med jobb!!!

Att jag är nervös inför starten är veckans underdrift. Darrig som ett asplöv, är nog en mer korrekt benämning. Fast jag vet inte vad jag oroar mig för egentligen. Allt känns hur bra som helst. Positiv vibb från det att jag var på första intervjun, så jag kommer säkerligen överleva och det hela med råge. Jag tror mer att det är själv grejen med något nytt som jag är nervös över. Ni vet, det här med lite sociala do´s and dont´s. Alla arbetsplatser har ju sin egna kultur och sätt att göra saker på. Spännande, men lite osäkert innan man landat.

Att jobba rak vecka med 8 timmar per dag känns oxå lite nervöst. Det var några år sedan jag gjorde det, så hör ni inte av mig på några dagar så är det nog för att jag somnat ovaggad på pallen i hallen efter jobbet.

Hur har jag förberett mig då? Jo, i fredags var jag ute och firade med ett stort gäng vänner. Underbar mat och goda drinkar. Kom i säng relativt tidigt och uppstigningen gick av stapeln redan 8.00 på lördagsmorgonen. Jo, min dygnsrytm är helt upp och ner så det är bara att bita i det sura äpplet och justera saken. Lördag förmiddag spenderades i samarbete med dammsugaren. Ett skinande rent hem är en bra start inför ett nytt kapitel har jag hört. Lite shopping på det och lördagens förberedelser var avklarade. Krasch i säng efter lite melodifestivalhäng. Underbart! Idag är det soffan som regerar. Vila och slappande. Lugnet innan stormen. Sen gäller det bara att jag inte försover mig i morgon... Sa jag att jag är nervös? ;)

kram Em. 



torsdag 2 februari 2012

Ett par rosa gummistölvar



Jag ägde en gång ett par gummistövlar. De var rosa, med blommor på. Jag älskade mina stövlar. Trots den grälla färgen och de fula blommorna så var de mina, bara mina. De var vackra.

Någon tyckte inte om dem. Någon protesterade vilt när jag hade dem på mig. Jag tänker på det ibland. På hur olika vi människor ser på saker. På hur våra världar krockar på de enklaste plan. Ett par stövlar utöver det konventionella. Behövs det inte mer? Vem bestämmer vad vi ser? Vem bestämmer hur vi värderar och reagerar på vår omvärld?

Om mina blommiga stövlar fick någon att reagera så starkt, var går då gränsen för känslan? Vad fick någon att protestera? Var det färgen? Blommorna? Var det provokationen i att sticka ut i mängden? Vem har rätt att döma?

För ett tag sedan fick jag låna ett par gummistövlar. De är gula. Gula som solen. Någon ogillade gult. Jag ser det som ett tecken. Ett styrkebevis. Vi är alla olika, men ingen ska behöva ta av sig sina rosa blommiga stövlar. Det handlar om respekt...

kram Em.