söndag 29 juli 2012

Still looking



Du frågade om jag träffar någon. Visste att det skulle komma... "Still looking" svarade jag och kände dolken vridas runt i magen. Det är fyra år och 10 dagar sedan det var vi, du och jag mot världen. Det var på riktigt. Du var och är på riktigt. Tänk om... Tänk om inte... Hur hade livet med dig blivit?

Dina ögon och ditt skratt som genuint omfamnade mig, gav mig en liten uns av känslan som fanns då. Jag är glad att vi träffades och jag vet att du alltid kommer ha en plats hos mig, men kanske är det dags att du lämnar rum för någon annan?

kram Em. 



tisdag 17 juli 2012

Jakten på någon



Jag letar efter någon. Jag vet inte vem och jag vet inte var. Det ger mig inte de bästa av förutsättningar. Snarare tvärt om. Ibland undrar jag om jag någonsin kommer hitta någon.

När jag var liten hade jag en favoritsaga. Den hette ”Jakten på någon”. På framsidan till boken finns ett nyckelhål och ena änden på ett upprullat rött trådnystan. I boken får läsaren följa tråden i jakten på någon. Genom köket, upp för trappan, in i badrummet, in i vardagsrummet. På varje uppslag råder kaos. Någon har vält ut mjölken i köket, trampat på tandkrämstuben. Det finns blöta spår i hallen. Guldfisken ligger utanför akvarieskålen.

Någon visar sig vara en katt. Min någon är inte pälsbeklädd och går på fyra ben. Min någon är snäll, ödmjuk och älskar mig. Gång på gång har jag fått tag i trådänden. Gång på gång har den gått av innan jag hunnit till målet. Jag har analyserat, vänt och vridit på varför tråden gått av. Har jag slitit för hårt? Velat hitta någon allt för snabbt? Har jag i ren fumlighet inte sett mig för när jag gått upp för trappan och snubblat och tappat tråden? Har jag redan haft händerna fulla av trassliga trådar i andra färger?

Att släppa in någon kan vara läskigt. Att gå fram till guldfiskskålen och inse att fisken ligger utanför och kippar efter andan. Kanske desperat drar sitt sista andetag. Paniken i att inte kunna rädda.

Mjölken går att svabba upp. Tandkrämstuben är det bara att slänga, men fisken. Fisken sluter sina gälar och slappnar av. Sjunker ihop. Det är då det är dags att säga farväl. Torka tårarna och leta på en ny trådände som leder till någon. Kanske be en stilla bön för att den nya någon inte välter farmors antika finvas i vardagsrummet. Att det är mjölk och inte rödvin som spills på köksgolvet och rinner ner i de ljusa klinkersfogarna... 

kram Em.