torsdag 30 juni 2011

Introjunkie


Oftast får vi först se en sammanfattning. Lite klipp från tidigare avsnitt och säsonger. Vi måste ju hänga med i svängen. I ett ofta ganska hetsigt tempo kastas vi fram och tillbaka mellan dialog, slagsmål, dialog, relationer, dialog, känslor och lite mer dialog. Vi ska minnas, vi ska uppdateras. Sedan smäller det. Introt!
Vi är framme vid vad som oftast är min favoritdel i en tv-serie. Ett bra intro har allt. Det ger oss en upplevelse. Det visuella möter det audiella och målet är total perfektion. Samarbetet mellan de två delarna är allt. Innehållet och känslan... Sug på karamellen! Visst är det så att ett kasst intro kan förstöra en hel serie och tvärtom. I likhet med en arbetsintervju där "döda fisken" är öppningsrepliken kan en serie falla platt om introt inte håller klass.

Det är i introt stämningen för tv-serien sätts. Det är här vi får en känsla för vad det är vi ska komma att se. Introt är en metod för att sätta en sorts label på serien. Se på Sopranos till exempel. Inte ens med all vilja i världen kan man undgå att det handlar om någon form av tung business. Musiken gör sitt och tillsammans med bilden och sättet att klippa får den oss in the mood för maffiosos. Ofta är det inte vad som visas som är det avgörande, utan hur det visas. Klippningen måste stämma överens med musiken. Tempot måste harmoniera, som i introt till Boardwalk Empire. Det är en ganska enkel historia som berättas i introt, men rörelserna i vågorna och molnen säger allt. De är perfekt synkade med musiken för att skapa en känsla och en spänning.

Sedan finns det intron som inte säger mig speciellt mycket. En gäspning är mer på sin plats. Ett sådan intro är Twin Peaks. Det är lite för segt, det är lite för intetsägande. Jag somnar bara av ett kort klipp på nätet, hur ska jag då ta mig igenom en hel serie? Jag vill ha en upptakt till vad som komma skall. Twin Peaks är självklart snyggt gjort, men är det inte lite i enklaste laget? Sepiatonade bilder. Var är känslan för serien? Var är nyfikenheten? Varför detta monotona som liksom äter sig in under huden? Jag får rysningar, och det av fel anledning...

Följaktligen är det viktigt att nivån på introt är samma som nivån på serien. Ett bra intro är ingen garanti för att resten av serien ska gå hem och vise versa. Svårigheten ligger i att hitta balansgången. Inte ge för mkt i introt och inte förlöjliga serien. Linan är tunn.

Sist men inte minst -musiken. Visst är den viktig? Den ska vara bra, vilket i och för sig är ett ganska personligt tyckande, men den måste helt enkelt vara lättlyssnad, kanske till och med folklig (vad man nu menar med det?). Den ska gå att skråla ikapp till och den ska spegla innehållet i serien. Gilmore Girls tycker jag har alla de ingredienserna, även om både låten och serien har några år på nacken. Jag minns hur jag för ett antal år sedan plöjde just den serien och jag kan fortfarande komma på mig själv med att gå och nynna på den allt annat än bra låttexten. Då har dom väl lyckats eller? Kan det vara så att jag var en lätt målgrupp just då och att allt handlar om timing?

Mitt förhållande till True Blood-introt känns lite speciellt av någon anledning. Jag kan inte sluta kolla!   Som min systerdotter på 17 månader skulle sagt... "Märaaa!" Om och om igen! Jag tröttnar inte. För varje gång ser jag nya saker. Här kan vi tala om perfektion! Tempo, stämning, musik, typsnitt, klippning, färgton... jag gillar´t helt enkelt och jag tror att det betyder att jag har gått och blivit en sådan där "introjunkie".


kram Em. 



onsdag 29 juni 2011

Hylla


Jag lyssnar på Sommar i P1. Är inte det höjden av semester? Det är Mark Levengood som pratar just nu. Jag gillar honom. Han har en hel del bra att säga. Han är inte påstridig, han är inte för mycket. Han är precis så där lagom sävlig och mysig att lyssna på som ett sommarprogram ska vara.

Jag minns när jag jobbade i Stockholm och Mark hade gjort en informationsfilm om företaget jag jobbade på. I vanliga fall är ju inte den typen av filmer så direkt spännande, men han gjorde skillnaden den här gången. Klädkoder, attityder och datorsystem blev intressant. Trots att han, förmodligen, inte hade en aning om vad han pratade om och att han, förmodligen, läste innantill så fick han intresset att väckas. Tänk att ha den gåvan! Tänk att kunna få folk att lyssna. Jag önskar att jag kunde fånga människors uppmärksamhet på det sättet, för sådant imponerar på mig.

Något annat som imponerar på mig är kreativitet och människor som har pennans magi i handen. Finaste Anso fyllde år igår och hon fick bland annat det här fina kortet med pengar för ändamålet hatthylla! Tack för ett underbart tårtkalas!

kram Em.


tisdag 28 juni 2011

Materialism



Jag är i valet och kvalet... Funderingar hit och funderingar dit. Jag ska köpa en ny kamera!
I januari 2009 köpte jag min nuvarande älskling, en Sony a200. Vi har varit med om mycket min Sony och jag, men nu känner jag att det nog ändå är dags att ta farväl. Vi har vuxit ifrån varandra...

Det lutar mot en Canon. Jag ni hör, jag kommer helt byta spår. Nytt märke, nya förutsättningar, nya utmaningar! Det ska bli spännande och jag har tänkt på det länge. Har kollat runt på nätet, pratat med folk, känt på kameror och pillat på reglage. Svårt beslut, stort beslut.

Jag må vara en materialist, men jag gillar nya saker. Jag lovar att jag ska kolla andrahandsmarknaden innan jag slår till, men känner jag mig själv så är det en ny kamera som gäller. Det är liksom något speciellt med att vara den första som äger en teknisk pinal. Att själv få riva av tejpen och packa upp pinalen och lyckligt få pilla på den. Doften av bruksanvisningar som inte kommer användas och plast som kommer kastas. Det är en upplevelse.

Tänk dock om alla i världen resonerade som mig? Det är nästan så att jag skäms. Varför har jag så svårt att köpa begagnat? Kommer sånt med modersmjölken? Är jag kräsen? Jag har ganska mycket gamla grejer hemma och ni som varit med ett tag vet att jag gärna putsar och målar på gamla möbler, men tekniska grejer. Nej, där får det vara stopp. En kamera eller en tv kan ju inte ha patina, och har den det så är det nåt fel. Kanske ligger skepsisen i att jag inte litar på folk? Att jag vill vara 100 på att jag får det jag betalar för? En vän frågade hur det ska gå när jag ska köpa bil någon gång i framtiden. Jadu, inte vet jag... Troligtvis kommer jag har ångest och se gröna björnar. Det kanske är bäst att jag ändå cyklar vidare, för så länge det är jag som är ute och cyklar och inte någon annan så känns biffen fixad!

kram Em. 


måndag 27 juni 2011

Midsommar


Känn på orden... 

Sill
Färskpotatis
Gräslök
Knäckebröd
Gräddfil

Det smakar sommar, det smakar midsommar!


Sedan en tid tillbaka har jag slutat äta pasta, ris, potatis och bröd. Man skulle väl kunna kalla det en variant av LCHF, fast ändå inte. Istället för kolhydrater fyller jag på med fett, men jag unnar mig frukt och grönt i mängder. Målet är att bli av med sötsuget och att få mer energi och ett ökat fokus genom en jämnare blodsockernivå. När jag började plocka bort kolhydrater var jag väldigt skeptisk till att jag skulle orka träna så mycket som jag gör. Hur ska kroppen få energi? Hur ska musklerna orka bygga upp sig? Jag kan ärligt säga att jag nästan har känt motsatsen mot vad jag trodde. Jag tränar mer än jag gjort på länge och jag har en helt annan typ av energi i kroppen.

Från att under mina 30 levnadsår ha förbannat allt vad dieter heter så har jag nu blivit lite som omvänd. Det finns ingen plan i att bli en fanatisk matfascist, men jag kommer nog tänka mer på vad jag stoppar i mig i framtiden. Jag hoppas att jag kommer hitta nya vägar att få i mig den mat jag behöver och jag är på god väg. Påhittigheten och idéerna är många och maten är god!

kram Em. 


tisdag 21 juni 2011

Minnen och drömmar


"Memories make us who we are. Dreams make us who we will become." 

Minnen. De kan spela oss spratt. En liten sak, en liten händelse, en liten doft och vi är där igen. Tillbaka dit där vi en gång var. Så lite som frambringar så mycket känslor och tankar. 

Men vi kan förvandla våra minnen till drömmar. Det är då det magiska händer. Minnen från förr blir till drömmar. Drömmar bli till verklighet. Du får kämpa, men vill du något tillräckligt mycket så gå det. Det handlar om framtiden, om vilka vi är och hur nästa dag ska se ut. 

Just nu handlar min dröm om att landa i livet. Att fånga in alla trådändar och slå en knut för att hålla ihop dem. Att låta minnena omvandlas till något positivt, att låta dem bli en erfarenhet att dela med sig av... 

kram Em.  

onsdag 15 juni 2011

Sanning?



Massgraven i Texas och Jack Nicholson i Landskrona. Någon hade startat en blogg under falskt namn och en cyklist har åkt fast för fortkörning. Under rubriken "Här är bluffnyheterna som medierna gick på" basunerar Metro idag ut hur synd det är om medierna som måste tampas med falska källor.

Att Metro skriver om en sådan här sak känns lite som ett sätt att skylla ifrån sig. Lite som "Ser ni, vi var inte ensamma om att svälja betet". Man talar om att det är svårt med källkritik, granskning och verifiering av källor, men i själv verket så handlar det om sensationsskapande. Nämn den tidning som inte skriver om en så allvarlig sak som en massgrav? Det är nästan ett tjänstefel, eller hur? Och vad händer när vi inte kan lita på de nyheter vi serveras? Vem är det som bestämmer vad som får ta plats och vad som sorteras bort? Det finns många medieteorier om hur det går till och mkt forskning har gjorts på ämnet, men om vi ser lite krasst på alltihop så kanske vi egentligen inte har en aning om vad som är en nyhet och vad som bara är skitsnack? 

Jag ska inte sticka under stol med att jag skummar igenom kvällstidningarnas hemsidor en kort sväng nästan varje dag. Inte för att jag gillar det jag ser eller tycker att det som står är intressant, utan för underhållningsvärdet. Jag vill bli förfasad, förskräckt och förundrad över det som sker i världen. Jag vill veta att det finns människor dumma nog att tatuera in alla sina Facebook-vänner på armen (falsk nyhet) och att det är jordbävning i Japan (sant).  

Att någon lurar någon annan är ett knep lika gammalt som människans förmåga att blinka. Att göra det för egen vinnings skull och publicitet ligger inte långt efter på tidsaxeln. Så när är en nyhet en nyhet?
Enligt Nationalencyklopedin är en nyhet ett "offentliggjort meddelande om något betydelsefullt som tidigare varit okänt: en händelse, en process eller ett tillstånd". Det står inget om att en nyhet måste vara sann... Något okänt som blir offentliggjort kan vara välkänt för någon annan. Ett tillstånd behöver inte vara det tillstånd en annan människa befinner sig i. En process behöver inte vara något som händer utan kan lika väl vara något som skulle kunna hända. En nyhet är något subjektivt och något som är en nyhet för den som det berör. Trots detta litar vi blint på medierna. Vi förväntar oss att det som serveras på löpsedlar och framsidor är på riktigt. "Den tredje stadsmakten" har en stark påverkan på våra liv. 

Kommer ni ihåg mannen som förutspådde att jorden skulle gå under för ett tag sedan? Var det en nyhet? Ja, kanske att han förutspådde undergången, men knappast att jorden skulle gå under? Blir det inte en nyhet först när det har hänt? Hamnar i så fall undergångsnyheten även den under kategorin "bluffnyheter"? Om den gör det så har vi mediekonsumenter något att fundera på! Hur kritiska ska vi vara till det som skrivs? Vem och vad säger att det som skrivs är det rätta, det vill säga sant? När är en nyhet en nyhet? 

kram Em. 


tisdag 14 juni 2011

Det kallas att...



Någon knackar mig på axeln och undrar hur det är. Jag rycker till. Hur det är? Jo, tack bra!
Tankarna flyger iväg. Jag är upptagen. Min blick följer mannen som sneddar över torget. Han har axellångt hår, är runt 45. Han har en väska över ena axeln. Den hänger där lite spontant uppkastad, som att den hittade sin plats lite för fort. Väskan ser tung ut. Handen som tillhör axeln med väskan hänger ner vid sidan av mannens kropp. I den andra handen håller han något. Först ser jag inte vad det är. Jag flyttar blicken neråt. Det är en kavaj han har in handen. Den hänger på en galge. Armen är utsträckt och eftersom mannen är kort resulterar det i att kavajen släpar i marken. Jag rynkar pannan i ett försökt att fokusera blicken. Det hänger något på galen, framför kavajen. En lapp. Den måste vara från kemtvätten. Jag höjer blicken igen och ser på mannen. Han har riktningen på stegen inställd, men framfarten är seg. Höften skjuter fram och ryggen är lätt böjd. Plötsligt ser väskan ännu tyngre ut. Han säckar ihop en aning som inför en kraftansträngning. Jag får en ingivelse om att han ska göra en ansträngning för att sätta väskan på plats på axeln. Sekunderna går. Ingenting händer förutom att han fortsätter framåt på sitt sävliga sätt. Kavajen hänger som en förlängning från handen ner mot marken. Jag blir förskräckt. Kavajen. Hans gråa fina kavaj. Marken är smutsig. Kavajen är nytvättad. Det är tyst. "Hall..." hör jag långt borta. Jag tittar på mannen. Han vet var han ska. "Hallå!" Jag blir irriterad utan egentlig anledning. "Va?" "Vet du om vi har fler av den här på lagret?" Den tidigare axelknackningen tillhör min kollega. Orden är hennes. Jag är på jobbet, men försjunken i en annan människan öde. Tankar som drar iväg, tankar som oroar sig, tankar som berör, tankar som är på riktigt, tankar som roar. Det kallas dagdrömmeri. Det kallas att titta på människor.... och jag älskar det! 

kram Em


lördag 4 juni 2011

Fyllerifyllera!


Jaha, då är jag sedan en dryg timme tillbaka treanolla? Läskiga tanke, men klyschorna och hejaropen skalla. "Allt blir bara bättre med åren!""Åldern är bara en siffra!" "Du ser inte ut som en dag över 20!" "Än är du ung, njut!" "Tänk vilken livserfarenhet du har nu!"

Vet inte om jag tror på allt, men ja, det kanske inte är så tokigt det här med fyllerier? Jag har dessutom tänkt mig ett party av modell "grande" i morgon. Det gör ju på något sätt att saken känns mindre tragisk och mer glädjefull. Ska bli underbart att få fira dagen tillsammans med mina bästa -familj och vänner! Att dessutom ha lyckan och turen att fira både treanolla-föllsedag och examen vid samma tillfälle är ju få förundrat.

kram Em. 

onsdag 1 juni 2011

Final i Fototriss




Jo, jag tänkte att jag skulle vinna ett stativ... Perfa 30-årspresent va?! :)

Hur ska jag fixa det då? Jo, jag behöver din hjälp! Jag har nämligen gått vidare till final med mina bidrag till Fototriss som jag la upp här om dagen! Rösta gör du här! Bild nummer 117, Em.

Rösta rösta rösta!!! Tackar ödmjukast! :)

Och ni kommer väl ihåg att jag har vunnit en gång förut med den mittersta bilden!? ;)

kram Em. 


Examen




"För jag har tagit examen, för jag har tagit examen... Give me 5! Yeeeej!" 

Vad då? Är det över? Inget mer? Färdig nu? Aldrig mer Örebro universitet? 
Ojoj, vad konstigt det känns. Tomhet, lycka, glädje, tårar. Jag är i MÅL! Jag är i mål... 

Vi hade sista redovisningen och opponeringen idag. Allt gick väldigt smärtfritt och vi fick inte ens en liiiten liten restuppgift på vårt projekt "Så fungerar samhället". Jag var dock nära att fråga om jag inte kunde få en bara för att få stanna kvar lite längre... 

När lektionen vad slut var vi fem stycken i klassen som tagit examen. Känslan var lite konstig. Vi tittade på varandra. Förvirring! Efter några kramar och grattisrop spreds vi för vinden. Klumpen i halsen... Oron i magen... Tårarna i ögonen... Sorgen över att efter fyra år bli tvungen att överge något jag kommit att älska. Tystnaden... Vakuumet... Nu börjar livet! 

kram Em.