Materialism

Jag är i valet och kvalet... Funderingar hit och funderingar dit. Jag ska köpa en ny kamera!
I januari 2009 köpte jag min nuvarande älskling, en Sony a200. Vi har varit med om mycket min Sony och jag, men nu känner jag att det nog ändå är dags att ta farväl. Vi har vuxit ifrån varandra...

Det lutar mot en Canon. Jag ni hör, jag kommer helt byta spår. Nytt märke, nya förutsättningar, nya utmaningar! Det ska bli spännande och jag har tänkt på det länge. Har kollat runt på nätet, pratat med folk, känt på kameror och pillat på reglage. Svårt beslut, stort beslut.

Jag må vara en materialist, men jag gillar nya saker. Jag lovar att jag ska kolla andrahandsmarknaden innan jag slår till, men känner jag mig själv så är det en ny kamera som gäller. Det är liksom något speciellt med att vara den första som äger en teknisk pinal. Att själv få riva av tejpen och packa upp pinalen och lyckligt få pilla på den. Doften av bruksanvisningar som inte kommer användas och plast som kommer kastas. Det är en upplevelse.

Tänk dock om alla i världen resonerade som mig? Det är nästan så att jag skäms. Varför har jag så svårt att köpa begagnat? Kommer sånt med modersmjölken? Är jag kräsen? Jag har ganska mycket gamla grejer hemma och ni som varit med ett tag vet att jag gärna putsar och målar på gamla möbler, men tekniska grejer. Nej, där får det vara stopp. En kamera eller en tv kan ju inte ha patina, och har den det så är det nåt fel. Kanske ligger skepsisen i att jag inte litar på folk? Att jag vill vara 100 på att jag får det jag betalar för? En vän frågade hur det ska gå när jag ska köpa bil någon gång i framtiden. Jadu, inte vet jag... Troligtvis kommer jag har ångest och se gröna björnar. Det kanske är bäst att jag ändå cyklar vidare, för så länge det är jag som är ute och cyklar och inte någon annan så känns biffen fixad!

kram Em.