Ett par rosa gummistölvar

Jag ägde en gång ett par gummistövlar. De var rosa, med blommor på. Jag älskade mina stövlar. Trots den grälla färgen och de fula blommorna så var de mina, bara mina. De var vackra.

Någon tyckte inte om dem. Någon protesterade vilt när jag hade dem på mig. Jag tänker på det ibland. På hur olika vi människor ser på saker. På hur våra världar krockar på de enklaste plan. Ett par stövlar utöver det konventionella. Behövs det inte mer? Vem bestämmer vad vi ser? Vem bestämmer hur vi värderar och reagerar på vår omvärld?

Om mina blommiga stövlar fick någon att reagera så starkt, var går då gränsen för känslan? Vad fick någon att protestera? Var det färgen? Blommorna? Var det provokationen i att sticka ut i mängden? Vem har rätt att döma?

För ett tag sedan fick jag låna ett par gummistövlar. De är gula. Gula som solen. Någon ogillade gult. Jag ser det som ett tecken. Ett styrkebevis. Vi är alla olika, men ingen ska behöva ta av sig sina rosa blommiga stövlar. Det handlar om respekt...

kram Em.