Den lilla tanten och ostronen

Jag har fått för mig att min trevliga granne är bra på att laga mat. Tanten tror att han är bra på att öppna ostron. Jag vet inte om jag håller med. Ostron låter inte så mycket tatueringar och muskler tycker jag. Tanten tror att ostronen har med potensen att göra. Jag blir generad bara hon tänker tanken. Det är ju för katten min granne hon diskuterar. Hold your horses! Fast jag måste erkänna att jag blir lite fundersam på det här med att han, grannen, alltid pysslar i köket iförd muskler and nothing more. Han lagar liksom mat i bar överkropp. Det kan inte vara bra för honom. Tanten och jag har pratat om det ganska mycket de senaste dagarna. Hela situationen känns nästan lite obehaglig. Tänk... tänk om... tänk om han råkar skvätta baconfett på bröstmusklerna? Flamberade magrutor? Ärrvävnad i tatueringarna på grund av hett pastavatten? Den lilla tanten tycker att det vore att skända och jag kan nog inte annat än att hålla med, men jag känner att vi kanske inte ska lägga oss i det hela allt för mycket. Grannen är ju ändå ingen vi känner. Ja, vi vet ju inte ens vad han heter... Fast han verkar ju så trevlig.

Igår kväll när jag stod i köket och som av ett sammanträffande skalade banan, så knackade tanten mig på axeln. Hon var väldigt upprymd. Förvirrad tittade jag på henne. Jag kan bli lite trött på hennes entusiasm ibland. Ja, ni vet ju hur det gick när hon var här på spontanhäng senast. Hon är ju inte så diskret av sig och lugn är synd att kalla henne...

Tuggandes på bananen tittade jag i alla fall menande på henne. Gestikulerande och uppspelt förklarade hon i munnen på sig själv att hon knäckt problemet med grannens matlagningsutstyrsel. Jag förstod först inte vad hon pratade om, men sedan kände jag hur jag blev rödare och rödare i ansiktet. Färgen liksom steg från nyckelbenen och uppåt. Jag vet att hon bara vill mig väl. Att hon är mån om mitt välbefinnande. Hon är ingen snusktant, nej inte alls. Hon vill bara ha koll på grannarna, som en extra säkerhetsåtgärd.

Efter att jag under några minuter koncentrerat mig på att inte dö kvävningsdöden av chocken från tantens ord i kombination med bananen, så kunde jag samla mig tillräckligt för att förstå vad hon sa. Det kan till och med varit så att rodnaden hann lägga sig en aning innan polletten trillade ner för mig.

Tantens förslag kunde egentligen varit hur bra som helst... Det kunde ha gått till världshistorien som en av de bättre idéerna ever... OM det nu inte var så att vi, grannen och jag, bor i hus från 1950-talet. Hus från den tiden är inte som moderna hus från 2000-talet. Idag har husen generösa glaspartier, gärna med fönster från golv till tak. Så är det inte där vi bor. Våra fönster sitter dryga metern upp från golvet. Typiskt tyckte tanten... Attans tänkte jag och kände återigen genansen växa. Tantens förslag... Ja, jag vet inte om jag vågar avslöja det, men så mycket kan jag väl säga som att hon hade räknat in ett förkläde och inte så mycket mer i planen. Så länge tatueringarna skyddas så kan tydligen baken vara bar... Jag kanske blir tvungen att flytta till något nyproducerat ändå?

kram Em. & tanten