Allt började bra...

Det är en sådan där dag. Ja, ni vet. En skitdag! Allt började bra. Vaknade före klockan, pigg och på hugget. Tog mig till jobbet på cykel trots isbana och snålblåst. Ungefär här började jag ana ugglor i mossen. Klunkade i mig en halvliter vatten innan öppning och insåg för sent att jag skulle stå två timmar själv i butiken. Se där ja! Benen i kors, here goes... Överlevde trots allt det ensamma timmarna. För man gör ju det på något sätt, alltid. Ja, ni veet. 

Dags för lunch. Trevligt med sällskap. Bla bla bla... Kanske en pepparkaka till efterrätt? Vipps! Kollegans kaffe över hela fikabordet. Sista koppen i kannan dessutom. Vilken fail. Ja, ni veet. 

Dags att ringa det där viktiga samtalet som jag laddat för några dagar. Spännande. Det är någon slags hatkärlek med sådana saker. Läskigt, men ändå kittlande. Ja, ni veeet. Började bra, sen så. Hmm... Utfall? Njä, men ni får gärna hålla tummarna... 

Slut på lunchen och ut i butiken igen. Visade sig att jag räknade fel i går. Jeeey, sådant får inte hända. Klump i magen och nervösa skratt. Gulp! Inget att göra åt saken för tillfället, bara hålla tummarna för en naturlig förklaring. 

Kollegan går på lunch och där står jag ensam, mitt i havet av skor och DHL-kartonger. Då, just då, traskar han in. Snyggot som jag gluttat på på avstånd. Se där ja! Självklart babblar jag skallen av honom och trasslar ihop skosnören och storlekar. All in liksom. Ja, ni veeeet. 

En timme kvar att jobba och jag är övertygad om att en hög stapel med skokartonger faktiskt är en "se-lusination" och svänger runt lite för fort. Skor och kartonger som ett plockepinn över hela lagergolvet. River med mig en trave tomkartonger oxå för säkerhetsskull. Kaos och extra arbete. Ja, ni veeeet. 

Nästa i mål med arbetsdagen är jag åter igen törstig. Kan det vara all klumpighet som dränerar systemet? Jag som alltid har lock på min vattenflaska hade visst bestämt mig för att köra lockfritt dagen till ära, vilket innebar en svätt vatten på golvet i fikarummet. Vänd inte upp och ner på en öppen flaska! Ja, det här veeeeeet ni alldeles säker redan. 

Nå, dagens sista utmaning? Balansera hem en platta ägg (30 stycken) på cykelstyret, så klart! Varför göra det lätt för sig när man kan göra som jag gör... Men jag antar att ni redan veeeeeeeet det. 

Jag kan dock hälsa från säkra källor att äggen nu står i säkert förvar i kylen, att livet kommer gå vidare och att jag är en obotlig optimist. I morgon är en annan dag... En dag med massor av nya möjligheter att trassla till det för sig och varför inte skratta högt åt alla de där misstagen som görs!? Ja, ni veeeeeeeeeeet!!! :) Dags att trycka "reset", ta ett djupt andetag och hoppas att inte tandborsten anfaller innan kudden fått fötter och kan försvara mig. 

Är det btw någon som vet varför dockan ser så löjligt glad ut trots att hon saknar en arm? Bara undrar, för ni tyckes ju veeeeeeeeta... 

kram Em.