Önskelista

Hör ni govänner, om en vecka är det julafton! Om en vecka! Vad hände? Jag förstår inte hur det kunde hända? Nyss var det ju sommar och jag låg på stranden och gottade mig i solen. Galet...

Vi har en lite ny grej på gång i vår familj i år. Ni vet pakethetsen. Vi ska hoppa över den, helt och hållet faktiskt. Det blir paket, men det blir ett paket per näsa och varken mer eller mindre. Summan är satt till 500 riksdaler och vem man ska köpa till har beslutats genom lottdragning. Vi genomförde lottdragningen nu i kväll. Mamma skrev allvarsamt ner alla familjemedlemmars namn på små lappar och sedan skulle det dras. Grymt, men det visade sig att jag ska köpa julklapp till pappa. Inte helt fel i och för sig, men han är svår. Jättesvår!

Så länge jag har känt honom, det vill säga dryga 30 år, så har han aldrig önskat sig något. "Snälla barn" och "jag har ju allt" har ju liksom varit hans paroll genom åren. Jag kan förstå honom. Jag tror själv att jag har fått "jag önskar mig ingenting"-genen, men något kan han väl komma på? Något som gör att jag slipper springa stan runt i värsta julruschen och leta efter något som jag inte vet vad det är?

Annars, förutom den här lilla detaljen, så känns hela paketupplägget väldigt bra. Ingen hysteri och ingen ångest. Inga två meter långa armar av påsbärande och inga hål i plånböckerna till följd av struntsaksinköp. Nu vill det bara till att den grej jag själv får är en bra grej... Hör du det syrran!? ;)

Och lilla T har förresten sin önskelista klar. En turkos dammsugare står överst, överst och åter överst. Se där ja... Hoppas tomten är snäll! I så fall kanske lilla loppan kan komma hem till moster och dra ett varv med favoriten sen i mellandagarna? Skulle behövas...

kram Em.