E + M = sant!

E fick sin M och M fick sin E. Lycka! 

I kväll fotade jag ett bröllopspar. Jag blev rörd bara av att träffa dem och till och från var det svårt att hålla styr på tårkanalerna. Jag kan bara inte hjälpa det! Den kärlek och lycka de utstrålar kan rucka berg...

Under tiden som vi var ute och knäppte bilderna pratade vi lite om äktenskapstycke. Ni vet när två personer som finner varandra är lika. Det behöver inte vara rätt och slätt utseendemässigt utan även drag och gester är lika. Vad beror det på? Lika barn leka bäst? Law of attraction? Man formas efter varandra?

Jag tror att vi på något sätt söker människor att ha i vår omgivning som är lika oss själva. Världsuppfattning och värderingar. Vi vill känna gemenskap och samhörighet med andra. Då först och främst med den vi väljer att dela vårt liv med.  Uttrycket "Sådan husse, sådan hund" är ju välkänt och stämmer i 99 fall av 100. "Kaka söker maka" är ett annat ordspråk som lätt används i de här sammanhangen och som jag tror stämmer till stor del. Vi påverkas av andra och vi påverkar utan att veta om det.

En klok person berättade för ett tag sedan att personer som vi tycker är lika och som vi bedömer kunna vara släkt inte behöver vara det. Tydligen är inte likhet genetiskt utan betingat. Självklart finns det även delar som faktiskt är genetiska, så allt handlar inte om rent beteende, men tydligen är det gesterna och dragen som gör oss lika. Det är genom dem vi känner samhörighet. Det är genom dem vi känner igen våra föräldrar. Det är genom dem vi delar upp människor i familj och icke-familj.

Appropå föräldrar och likhet så har mina päron varit gifta i "typ 100 år". Till och från går det att se med blotta ögat. Det händer nämligen titt som tätt att de dyker upp i likadana kläder. Liknande byxor, liknande skjortor och liknande tröjor. Utan att de tänker på det så har deras stil sammanförts och blivit en gemensam. Det kanske blir så efter åtskilliga år med garderobsdörrarna bredvid varandra? En stil smittar. Två stilar smälter samman. Jag kan på något vis tycka att det är lite gulligt och fint att de ändå är så lika. Det ger någon slags trygghet och gemenskap. Och självklart försökte mamma få på mig liknande kläder när jag var yngre. Kan det ha varit ett omedvetet försök att stärka banden av familj ytterligare? Var det en instinkt medburen i generation efter generation?

E och M är lika. Inte bara till sättet, utan fysiskt också. Det luktar äktenskapstycke lång väg och de är nu äkta makar, men betyder det att vi kommer vi få se dem i liknande byxor, tröjor och skjortor om 30 år? Jag hoppas det! Jag hoppas att det här är början på en lång kärlekssaga och familjelycka!

kram Em.