Lösnummer 4:12

Kommer ni ihåg när jag tackade för min tid på Lösnummer för nästan ett år sedan? Det har inte riktigt blivit så. Jag har haft förmånen att få vara med lite på en kant trots att jag inte längre är student. Vilken förmån! Till det senaste numret fick jag till och med äran att ha min bild på förstasidan... Inte illa för en veteran! ;)

Ni kan läsa det senaste numret på Lösnummers hemsida!

kram Em. 

Vårmässa

Idag var det Vårmässa på Örebro universitet. Jag var där, med pressleget runt halsen, för att representera studenttidningen Lösnummer. Tänk, jag älskar sådana här evenemang!

Jag hade kameran i släptåg eftersom jag skulle fota en artikel till tidningen i samband med mässan. Väl på plats fick jag frågan om jag inte kunde ta lite bilder till ett bildspel från dagen. Sure, chiiifen!

Sagt och gjort klev jag runt i foajén bland bord, godisskålar och människor och lät kameran göra jobbet. Jag fångade stunden. Ett leende. Ett ansiktsuttryck. En händelse. Att vara som en fluga på väggen och fota folk utan att de vet det. Få verkligheten på pränt, oförställd och vacker. Att sedan sticka fram pressleget och förklara var man kommer ifrån. Snacka lite skit och kanske visa bilderna för ett godkännande. Eller att bli påkommen mitt under fotograferingstillfället. Få ett leende och ett skratt tillbaka från den jag fotar. Nyfikna frågor och funderingar.

Jag blir alldeles varm och glad av känslan av att få förmedla saker, en stämning, en händelse, en bild eller en text. Det är därför jag har valt det här yrket. Idag kände jag glädje och lust när jag traskade runt och jag hoppas innerligt att mina bilder förmedlar detsamma. Vackra människor i vardagssituationer! Vackra ting!

Bildspelet finns att kika på på Lösnummers hemsida!

kram Em. 

Kom an!

Jag har klurat i flera dagar på hur jag ska sammanfatta 2011, men jag får inte ihop det riktigt. Det har varit ett år av avslut och förvirring, men samtidigt lycka och vänskap. Kanske har det gått på ett ut? Om jag fick välja ett enda ord att beskriva 2011 med så är det "avslut". Jag har nämligen avslutat ovanligt många grejer det här året, på eget och på andras initiativ.

Det största avslutet står universitetet för. I juni tog jag examen. Häftigt och jättespännande, men det är även en sysselsättning som lämnat ett stort tomrum efter sig. Jag har verkligen trivts i den studiemiljö som Örebro universitet har erbjudit. Jag har njutit av varje minut, genom jobbigt och roligt. Allt har dock ett slut och efter fyra år var det dags att sammanfatta och ta ut en examen. I samband med uppbrottet från universitetet så kom uppbrottet från Lösnummer. Konstigt och tomt blev det efter två år som fotograf och ett år som bildredaktör på landet i särklass bästa studenttidning. Jag är troligtvis partisk och ganska hemmablind, men jag kan inte hjälp det för jag har fått så otroligt mycket av den tidningen. Kunskap, gemenskap, erfarenheter och skratt.

När vi ändå är inne på jobbfronten så har jag gjort två karriärsmässiga avslut det här året. Helt ofrivilligt har jag blivit uppsagd från två extrajobb. Arbetsbrist och arbetsbrist har domarna lytt. Den senaste av uppsägningarna avslutade en 11 år lång svit av skor och väskor. Sorligt, men inte slutet.

Ett annat avslut som kom med blandade känslor var att jag blev treanolla under 2011. Tack och adjö 20-årsåldern. Som en chock höjdes den första siffran upp till en trea och jag befann mig plötsligt mitt i livet. Vuxen var det någon som sa... Jag vet inte det, ja?!

Det har funnits en del relationer som satt spår i mig under året. Uppbrotten har skiljt sig från fall till fall, men känslan av ensamhet har varit densamma. Jag gav någon ytterligare en chans. Jag släppte in en person efter många turer, men det fick jag bittert ångra för jag aldrig någonsin... Jag har dock samlat på blommor under året, men gång på gång har endast stjälken stått kvar i vasen. Doften och färgprakten har sakta falnat till förmån för ensamheten.

Jag blev under året tvungen att avsluta en vänskap av respekt för mig själv. En person som betyder mycket, har full frihet till mitt liv och mina känslor fick hamna på paus. En person som skadade mitt innersta. Vi har sedan avslutet sakta jobbat oss tillbaka till det som en gång var, men rädslan för att falla dit igen är oundviklig.

I augusti kände jag mig naken och tom när jag ofrivilligt fick avsluta relationen till min telefon som blev stulen. Att något så materialistiskt som en telefon kan få en människa att känna sig så ofullständig?

Att ha tagit sig igenom alla avslut har inte bara varit jobbigt, utan även nyttigt. Stora förändringar skapar nya möjligheter. Att jag fyllt treanolla och tagit examen ser jag som en kvalitetsmärkning. Att jag blev uppsagd ser jag som en pepp till att ta nya steg mot drömjobbet. Relationer som avslutats har visat mig nya vägar. Jag tror faktiskt att det här med livet går på ett ut. Plus minus noll. Ge och ta. En gång i tiden lovade jag mig själv att inte ge några nyårslöften, idag kan jag inte motstå frestelsen. Kom an 2012, nu kör vi!!! :D

kram Em. 

Kalastider

Jag har svårt för det här med att få till en mysig julstämning. Hur gör man när det är plusgrader och regnet står som spön i backen? I förra veckan var jag på Kalastider, en julkonsert med Örebro studentsångare. Jag trodde att det skulle vända då, för det gjorde det när jag var på deras julkonsert för två år sedan. Att myskänslan skulle inta min kropp, men jag misstog mig. Trots välsång och tomtar nådde jag inte ända fram.

Igår kom den första snön. Trots min illvilja mot snö och kyla så kom jag nog ändå några pyttesteg åt rätt  riktning. Kanske kanske kommer stämningen landa i helgen när det vaknas glöggafton med da gäng? Jag hoppas, för nu är det inte långt kvar innan tomten "hoho:ar" på förstukvisten...

kram Em. 

Teddybjörnar utan energi

Jag hittade lite bilder på Teddybears Stockholm på min externa hårdisk idag. Bilder som jag tog under en konsert förra hösten. Jag kom att tänka på vilket ös det var så skrotade fram samma band på Spotify. Sjit, vad besviken jag blev helt plötsligt. All den där energin som sprutade ur dom på scenen var som bortblåst. Kvar var bara en massa ljud. På under 5 minuter var jag uttråkad och bytte spellista. Vet inte om det är ett bra eller dåligt betyg, men känns lite trist eftersom jag såg fram emot att få återuppleva energin och glädjen.

kram Em. 

Tack och adjö, Lösnummer!

Min tid på Lösnummer är avslutad. Kan ni tänka er? Jag kommer aldrig mer få dividera om en förstasida, planera ett nytt nummer av tidningen eller hålla i en "mini-utbildning". Trist kan jag känna. Jag kommer sakna tidningen, alla roliga evenemang runt den och så klart alla roliga människor i redaktionen. Allt skratt och den tillfälliga förvirring som till och från råder i en ideell redaktion. Jag kommer sakna att bli mailbombad sista veckan innan tryck och jag kommer sakna ångesten när ett nytt nummer gått till tryck.

Det har hänt mycket det senaste året. Jag har utvecklats otroligt både som fotograf och inom bildredigering.
Tänk vilken tur att jag fick möjligheten att hänga med Lösnummer-gänget i två år. Wow!

Mitt första år på tidningen var lite ofokuserat. Det var svårt att se sambandet mellan möten och artiklar och vem som gjorde vad och för vem. För en icke-studentig student som mig var det total förvirring att kastas in i samtal runt nollning, FUM, Kåren, Coren, Campusmässor, årshögtider, festivaler, byggplaner, engagerade studenter och mycket mer. Jag kom dock ganska snart på att jag gillade det. Som lite äldre student gjorde jag ett val och undvek hela student-svängen med festande och korridorliv när jag började plugga. Det var inte min grej, men genom Lösnummer fick jag nu chansen att testa på det livet i liten skala genom kameralinsen. Underbart! Jag fick dessutom möjligheten att fota evenemang som jag bara kunnat drömma om innan. Jag kommer ihåg känslan när jag för första gången skulle fota en konsert. Det var Ladies night 2009. Sedan dess har jag hinnit med både det ena och det andra för tidningen, bland annar har jag fotat Lars Winnerbäck, Teddybears, och Miss Li. Två av de konserterna ledde till att jag vann åretsbild 2009/2010 och 2010/2011. Vilken ära! :)

För ett år sedan valdes jag till bildredaktör. Det krävdes inte så mycket funderingar och jag ångrar inte en sekund att jag hoppade på det hela trots C-uppsats och ett späckat skolschema. Det är det bästa jag har gjort någonsin! :)

När jag i förra veckan skulle lämna över till Lösnummers kommande bildredaktör, Rasmus, kände jag nästan att jag önskade att han skulle ha ångrat sig. Att han inte ville ta över längre, att jag skulle få behålla min post på tidningen. Jag vet dock att jag har gjort mitt nu. Jag har kämpat under ett år för tidningens bästa och jag vet att Rasmus är en värdig efterträdare. Han kommer gör ett kanonbra jobb, men det är trots allt svårt att skiljas från något som känns som en gammal god vän!

I samband med överlämningen var Rasmus och jag i studion på skolan och fotade. Vi tog bilder på tidningens nya krönikörer och jag passade på att hamna på bild jag med. Fotograf till bilden ovan är alltså Rasmus. Modellande och redigering står jag för!

kram Em.

Årets bild 10/11, segerintervju

Nu finns en "segerintervju" med mig på Lösnummers hemsida! Skutta in och läs här vett ja! 

kram Em. 

"Och vinnaren är... "

Lösnummers chefredaktör klev upp på scenen. Berättade lite om tidningen Lösnummer och tävlingen Årets bild för de andra kåraktiva som var på sittningen. Jag kommer inte ihåg vad hon sa, men jag är övertygad om att hon gjorde det bra. Hon hade en tavla i famnen. Det var det enda jag kunde fokusera på. "Vänd den för 17, så vi får veta!" "Och vinnaren är.... "

Jag vann!!! Kan ni tänka er? Så nervös som jag har varit... Det var otroligt jämt och tydligen så avgjordes inte tävlingen förrän de sista dagarna. Min bild som vinnare, i år igen!? Konkurrensen var tokhård den här gången så mina förväntningar var låga. Jag vet inte om det var jag som hade sinnena på spänn eller om det verkligen gick ett sus genom publiken när jag gick upp på scen igen. Jag hade nämligen varit där bara någon timme tidigare och tagit emot Örebro Studentkårs stipendie. Jag hörde saker på vägen upp som "Storslam!" och "Det går bra för henne!".  Bedövningen av nervositeten släppte och jag tog emot tavlan och ett presentkort! Underbart! Vilken lycka! Tänk att två år i rad få utmärkelsen Årets bild i Lösnummer!

Jag kan inte annat än TACKA alla er som har röstat på mig och min bild! Ni är bäst!

Jag har en liten fråga dock... Betyder det här att jag måste sätta upp mina egna bilder på väggen? Ni vet en Wall of fame? Jag gör ju inte sånt....

kram Em. 

Nervöst

I kväll är det utdelning av Årets bild, ni vet tävlingen som jag var med i och där ni röstade på mig (?!). Det känns liter nervöst. Tänk om jag vinner i år igen? Det känns nästan lite pinsamt om jag skulle göra det. Jag tror att det är jante som spökar, men så känns det. Är dock så glad för att folk har röstat på mig, för det förstår jag att det är folk som har gjort! Tack!

Det här med jantelagen är jag lite fascinerad av. Ni vet allt det här om att inte skryta, att inte vara för mer än någon annan. Var kommer det ifrån? Vem la denna tunga börda på våra svenska axlar? Är det det bistra vädret och den mörka vintern som ställer till det? För mig som har bott i Stockholm i ett gäng år så känns jantelagen ännu starkare nu när jag återigen bor i en mindre stad. Varför är det så? I en stor stad är vi alla lite anonyma, medan i en mindre stad vet alla vem alla är och ingen ska få sticka ut? Det kanske handlar om konkurrens? Konkurrens om att synas i ramljuset, om "fifteen minutes of fame"? När man sedan syns och tar för sig får man smäll på fingrarna för att man gör just det. Avundsjuka? Jag vill gärna vända på steken och se avundsjukan som något att satsa mot. "Kan han/hon fixa det så kan jag!" Alla har samma chanser, fast inom olika områden. Jag tror det handlar om att visa upp sig och ta vara på sina talanger, att våga ta för sig.  "Här kommer jag och jag är stolt över det jag kan!" Jag vet att det är svårt och jag skriver den här texten delvis för att peppa mig själv och även om jag inte alltid får till det så har jag en stark tro på att jag kan det jag gör! Att jag är bra på det jag kan. Det får dock inte tippa över mot kaxighet, för då tär målet missat. Målet som är kunskap och rikedom genom att lära sig! Ge mig mer... Jag törstar efter kunskap!

kram Em. 

Ps. Och håll tummarna nu.... 

Årets bild 10/11

Då är tävlingen igång. Årets bild 10/11 i Lösnummer ska koras!

Efter mycket om och men blev det en bild på Miss Li som blir mitt bidrag. Ni som har hängt med ett tag vet vilken beslutsångest jag hade förra året och det här året var inget undantag. Hur gör jag för att välja en av massor med bilder? Hur tänker ni som röstar? Hur ser konkurrenternas bilder ut? Vilken bild är jag mest nöjd med själv? Hur stor är möjligheten att påverka och förmedla en känsla genom bilden? Vilken bild drar mest blickar till sig?
Pressen blir ju dessutom inte mindre av att jag tog hem hela faderullan förra året... Min bild på Lars Winnerbäck gick och blev succé och jag vill gärna köra en favorit i repris om jag får. Sååååå.... Hoppa in och rösta på bild nummer 5. Miss Li!  

Rösta gör du på Lösnummers hemsida! 

Tackar på förhand!

kram Em. 

"3,5 minuter med vässade armbågar"

Sitter och letar fram en bild som ska tävla i Årets bild, ni vet tävlingen som jag vann förra året! ;) Sprang över den här på vägen! Känner att jag vill kalla den "3,5 minuter med vässade armbågar". Efter den konserten var jag typ blåslagen, men skoj var det, där i fotografdiket!

kram Emma

Lösnummer 3:11

Efter en helg med den vanliga lite lätta panikkänslan (skicka till tryck-ångest) så har jag nu äntligen det senaste numret av Lösnummer i min hand! Så snyggt, så bra! Jag känner mig nästan lite rörd! Trots att jag inte hunnit läsa igenom alla artiklarna så har jag på känn att vi än en gång har överträffat oss själva. Bra jobbat hela gänget! 

kram Emma

Tobbe Trollkarl

För några veckor sedan var jag och fotade på en föreläsning med Tobbe Blom a.k.a. Tobbe Trollkarl. Jag fotade för Lösnummer och Campusmässan. Han pratade om hur man ska göra för att framhäva sig själv i vissa sociala situationer. Mycket intressant och jag kom att tänka på det idag när jag satt och twittrade (är förresten helt fast i twitterland...). Allt handlar ju om hur bra man marknadsför sig själv. Vi är många som slåss om att synas och finnas. Jag som inom kort blir "utkastad" ur det trygga universitetsboet tänker hela tiden, varje dag och de flesta av dygnets timmar på hur jag ska nå ut och hur jag ska lära mig flyga. Det är läskigt,  jätteläskigt att kasta sig ut... Men jag ska göra det, om det så kostar ett brutet ben och en blåtira! ;) Dax att kavla upp ärmarna och köra!

kram Emma

Nya bylinebilder till Lösnummer

Till det senaste numret av Lösnummer har jag tagit nya bylinebilder på tre av redaktionsmedlemmarna, det vill säga de tre som har en egen spalt i tidningen. Istället för små kantiga svartvita bilder har jag jobbat med friläggning och färg. Riktigt roligt och jag är supernöjd med resultatet! Vad tycker ni? 

kram Emma

Lösnummer 2:11

Då är nya numret av studenttidningen Lösnummer ute! Ännu bättre, ännu snyggare, ännu mer läsvärt!

Bilden på förstasidan, men tillhörande i efterhand ditlagd spricka, är tagen av mig. 

Nyfiken? Läs en webbversion här! 

kram Emma

Snöbollskrig

Det står om SM i snöbollskrig på Lösnummers hemsida! Fascinerande! :) Finalen går av stapeln i början av mars för den som känner sig hugad. Själv funderar jag på att gå i ide fram till första april... Nån som hänger på? 

kram Emma

Lösnummer 1:11

Senaste numret av Lösnummer kom ut igår. Snyggare än någonsin om du frågar mig. :)

Ny design på framsidan och fullspäckad med massor av schyssta artiklar och nyheter. Det känns som att jag upprepar mig, men vi går från klarhet till klarhet och jag gillar´t! 

Jag har bidragit med tre bilder och massor med bildredigering till det här numret. Roligt!  :) 

Här kan du läsa och kika mer på innehållet. 

kram Emma

Campusmässan 2011

Idag har jag fotat Campusmässan 2011 för arrangörernas och Lösnummers räkning. Temat för tillställningen var "Din profil i sociala medier- ditt personliga varumärke". Mycket spännande och tänkvärt! 

kram Emma

Skivande pågår...

Uppsatsen tar all min tid just nu. Om inte fysiskt med skrivande så psykiskt. Den är med mig dygnet runt, hela tiden... Paniken börjar infinna sig. Tiden rinner ifrån mig.

kram Emma

Lösnummer 7:10

Då var det ute då, nästa och det absolut bästa numret av Lösnummer den här terminen! :) Åh, jag är så nöjd och så stolt över alla som varit med och knåpat ihop det! Jag är dessutom lite extra stolt över mig själv, om man nu får vara det så här i landet Sverige, eftersom bilderna faktiskt ser helt kanon ut och jag har tagit ut svängarna lite mer än tidigare, vilket gav lön för mödan. Diverse missöden trasslade ju till förra numret, men den här gången satt allt som en smäck. Underbart! Behöver jag skriva att jag lärt mig ännu mer nu mot förra numret? Ja, jag vet att ni redan hört det innan, men det stämmer och än är jag låååångt ifrån fullärd... 

Till det här numret fotade jag bland annat Kirsten Belin som innehar det svenska rekordet i stavhopp. Här kan ni läsa en webbvariant av tidningen! :)

kram Emma