Jag är inne på sluttampen av min utbildning just nu. Om cirka en och en halv vecka tar jag examen. Då är jag fri. Fri som fågeln. Fri att leva ut alla de drömmar som jag kämpat så hårt för de senaste fyra åren. Jag får äntligen ge mig ut i verkligheten och se vad jag går för. Inga fler tentor och uppsatser. Inga fler sömniga, men ack så viktiga föreläsningar. Inget skolarbete att tänka på dygnet runt. Ingen kurslitteratur att plöja igenom.
Jag kan ibland önska att jag hade haft lite mer "helikopter-vision" på under min utbildning. Eller tänk att få köra "time-shift", att kunna pausa verkligheten och sedan titta när jag känner behovet av kunskap falla på igen. Det är så mycket som jag har lärt mig under de här åren som jag aldrig hade en susning om att jag skulle får möjligheten att nosa på. Jag har gjort film, hemsidor, broschyrer, bokomslag, skivomslag, logotyper, tecknat kroki, skrivit uppsats i flera omgångar och sist men inte minst haft en grym tid som jag inte ångrar ett ögonblick! Mycket skratt, irritation, upprördhet, glädje, lycka och förtvivlan. Allt i en fyra år lång berg- och dalbana. Om jag skulle göra om det? Jag skulle inte tveka en sekund, men kanske njuta ännu mer?
Fast njuta av vad? Ångesten när hela skrivbordet var fullt med anteckningar och jag satt dygnet runt och programmerade i Delphi.NET? Paniken när datorn kraschade mitt i C-uppsatsen? Alla timmar vi spenderade när vi redigerade filmen med, vad vi fick reda på dagen innan deadline, trasiga högtalare? Chocken när krokimodellen faktiskt skulle vara naken? Redovisningen när jag med torr strupe skulle förklara skillnaden mellan två medieteorier? Jo, jag tror faktiskt att jag skulle njuta av det... Jag skulle ta tillvara varenda ögonblick om jag fick chansen igen för lycka är att få tillbaka en tenta och se att poängen ligger på rätt sida om sträcket. Att kunna andas ut efter en redovisning. Att gå trappan upp mot ljuset efter en "bunker-tenta" och inse att frågorna trots allt inte var så svåra. Att få visa upp en datamodellering och kunna svara på alla följdfrågor. Att känna att redigeringen av en affisch får folk att höja på ögonbrynen. Att läsa en svår facktext om och av Habermas och faktiskt förstå vad den handlar om. Att ha kunskapen för att påverka och förmedla. Lycka!
Trots alla "ups and downs" så är jag stolt över mig själv. Jag har fixat det! Jag är i mål! Jag är imponerad av mig själv och det jag har åstadkommit. Stolt över de resultat som jag i många fall inte trodde att jag skulle uppnå. Inte en enda omtenta på fyra år. Jag kan inte fatta det. Vilken tur jag har haft, eller är det skicklighet....?
kram Em.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar