Budord by lilla tanten

Ibland pratar den lilla tanten och jag om allvarliga saker. Ni vet krig, översvämningar, galningar, småbarnsdöd och så religion. Hon har ett ganska speciellt förhållningssätt till det här med religion, minst sagt. Tanten har hört att för att religion ska vara på riktigt så behövs regler, eller "budisar" som hon själv säger.

Igår väckte den lilla tanten mig lite tidigare än nödvändigt. Det tog ett tag innan jag förstod vad hon ville och vad hon yrade om. Lördagmorgon kräver sömn och snurrig i hatten som jag var fick jag panikkänslor över att jag försovit mig. Efter att pulsen lugnat ner sig något kunde jag vända mig om och borra ner huvudet i kudden igen, dock med den lilla tantens ord i mina öron. Inte ens en fluffig dunkudde verkade hjälpa som ljuddämpare. Hon är aningens intensiv den där människan. Summa summarum så var det i alla fall så att hon hade rett ut det här med "budisarna". Fem stycken skulle de vara och jag tror att de lät ungefär som följer...

Du skall icke bortse från dina grannars välmående.
Du skall icke bära hand mot dina grannar, speciellt inte de som är snygga.
Du skall icke missunna dina grannar lite tatuerad hud.
Du skall icke vinkla persiennerna om du icke ämnar sända ett meddelande.
Du skall se dina grannar som en hyresförmån.

Ja, det var nog det hela, men hon hade visst lite svårt att rangordna punkterna. Hon var även inne lite på att lägga till en sjätte "budis" i stil med "Du skall icke dricka vin med små brunetter" men där kände jag att jag fick sätta ner foten. Snudd på personangrepp kan jag tänka... Den lilla brunetten kan ju inte hjälpa att hon är brunett!

Hmm... Vad tror ni, kan tantens religion gå hem? Jag är lite tveksam. Rätt stora krav hon har, inte sant?  Jag tror helt enkelt att vi får jobba lite på saken, hon och jag. Kanske under kommande köksbordsessioner? Ja, för inte en chans att jag tar med henne ut på balkongen nu i vår, hur mycket hon än tjatar...

kram Em. & tanten 

Lilla tanten, grannen och Brad Pitt

Jag har varit sjuk den senaste veckan. Riktigt illa med feber och attacknysningar. Det är ganska ensamt att vara sjuk. Ni vet, långa dagar i soffan med endast sina egna andetag som sällskap. Fast jag är lyckligt lottad, trots allt vill jag påstå. Jag har ju den lilla tanten...

Vi har hängt ganska mycket, den lilla tanten och jag eftersom jag inte haft så mycket ork över till annat. Om jag ska vara ärlig så har hon varit lite efterhängsen, som ett plåster med allt för stark häftförmåga. När hon babblade på som värst här i veckan var jag nära att säga upp bekantskapen, men jag bet mig ganska snabbt i tungan eftersom hon ändå är lite underhållande till och från. Jag menar, låt henne hållas så länge hon inte gör någon skada. Och hon vill mig ju bara väl trots allt, lilla tanten.

På det stora hela tycker jag ändå att hon har tagit hand om mig ganska bra den här veckan. I tisdags föreslog hon att vi skulle titta på film. Jag var först lite tveksam. Hur skulle jag orka titta på film? Jag menar jag som bara hade varit vaken i sammanhängande 10 minuter i stöten de senaste dygnen? Hmm... Men hon var envis så sagt och gjort så letade vi fram en film på boxen.

Jag kan säga att filmen i sig var värd några timmar utan sömn, men lilla tantens kommentarer gjorde resan värd målet. Hon fick mig både att rodna och ta till skämskudden i omgångar under de 133 minuter vi umgicks. Det pratades om bara överkroppar, svettiga torsos, spelande muskler i motljus och heta kyssar. Det kändes lite som att vara mitt uppe i en Harlequin-novell när hon drog igång. Vi skrattade en hel del också måste jag tillstå, för inte ser han ut som en valross han den där Brad Pitt? Vad än lilla tanten påstår?

När filmen var slut somnade jag, som sig bör när graderna stiger upp mot kokpunkt. En slumrande evighet senare vaknade jag av att tanten envist ryckte mig i armen. Jag blinkade frenetiskt och till slut vann jag kampen mot herr Blund och gned grusen ur ögonen. Vad var det som var så viktigt att det krävde min uppmärksamhet mitt uppe i så viktiga bestyr som sovning? Jo, tanten hade under mitt äventyr i drömmarnas land stått tryckt bakom gardinen i fönstret. Självklart hade hon siktet inställt på grannen. Ni vet han som verkar så trevlig? Som är rakad, har välsittande muskler, är tatuerad och lagar mat i bar överkropp?

Jag vet att den lilla tanten bara vill mig väl, men ibland drar nog fantasin hennes lite för snabba slutsatser. Den här eftermiddagen hävdade hon, ganska barskt, att grannen stått i fönstret, så klart med alla sina tatueringar spelande på muskler av rätt form och storlek, och rätt vad det var bara helt sonika dragit ner persiennen. Vem gör så? Varför? Att tanten var förnärmad är en underdrift. Hon var ursinnig... Kinderna var blossande röda och läpparna söndertuggade av frustration.

När den lilla tanten lugnat ner sig lite fick jag veta vad frustrationen egentligen handlade om. Det var inte bara uppbrottet från musklerna och den för ögat vackra bilden av en man i bara förkläde som upprörde. Hon förstod inte språket sa hon, den lilla tanten. Jag kliade mig i peruken och bad henne förklara. Ja, persiennspråket, nästan skrek hon och spände envist ögonen i mig. Här kände jag att galenskapen var nära. Tur för oss att det bara var hon och jag hemma, för det är sådana dagar som jag undrar lite lätt för mig själv om hon är på riktigt, hon den lilla tanten.

Jaja, tydligen så hade grannen, under tiden jag nappade, sänt ett meddelande via vinklingar med persiennen, till den lilla tanten. Ett meddelande som hon inte förstod. Kanske det här var hennes chans och hon missade den? Meddelandet kanske var en signal i stil med "vi ses i tvättstugan om 10 minuter" eller "det är dig och bara dig, jag vill ha"?

kram Em. & tanten 

Den lilla tanten och ostronen

Jag har fått för mig att min trevliga granne är bra på att laga mat. Tanten tror att han är bra på att öppna ostron. Jag vet inte om jag håller med. Ostron låter inte så mycket tatueringar och muskler tycker jag. Tanten tror att ostronen har med potensen att göra. Jag blir generad bara hon tänker tanken. Det är ju för katten min granne hon diskuterar. Hold your horses! Fast jag måste erkänna att jag blir lite fundersam på det här med att han, grannen, alltid pysslar i köket iförd muskler and nothing more. Han lagar liksom mat i bar överkropp. Det kan inte vara bra för honom. Tanten och jag har pratat om det ganska mycket de senaste dagarna. Hela situationen känns nästan lite obehaglig. Tänk... tänk om... tänk om han råkar skvätta baconfett på bröstmusklerna? Flamberade magrutor? Ärrvävnad i tatueringarna på grund av hett pastavatten? Den lilla tanten tycker att det vore att skända och jag kan nog inte annat än att hålla med, men jag känner att vi kanske inte ska lägga oss i det hela allt för mycket. Grannen är ju ändå ingen vi känner. Ja, vi vet ju inte ens vad han heter... Fast han verkar ju så trevlig.

Igår kväll när jag stod i köket och som av ett sammanträffande skalade banan, så knackade tanten mig på axeln. Hon var väldigt upprymd. Förvirrad tittade jag på henne. Jag kan bli lite trött på hennes entusiasm ibland. Ja, ni vet ju hur det gick när hon var här på spontanhäng senast. Hon är ju inte så diskret av sig och lugn är synd att kalla henne...

Tuggandes på bananen tittade jag i alla fall menande på henne. Gestikulerande och uppspelt förklarade hon i munnen på sig själv att hon knäckt problemet med grannens matlagningsutstyrsel. Jag förstod först inte vad hon pratade om, men sedan kände jag hur jag blev rödare och rödare i ansiktet. Färgen liksom steg från nyckelbenen och uppåt. Jag vet att hon bara vill mig väl. Att hon är mån om mitt välbefinnande. Hon är ingen snusktant, nej inte alls. Hon vill bara ha koll på grannarna, som en extra säkerhetsåtgärd.

Efter att jag under några minuter koncentrerat mig på att inte dö kvävningsdöden av chocken från tantens ord i kombination med bananen, så kunde jag samla mig tillräckligt för att förstå vad hon sa. Det kan till och med varit så att rodnaden hann lägga sig en aning innan polletten trillade ner för mig.

Tantens förslag kunde egentligen varit hur bra som helst... Det kunde ha gått till världshistorien som en av de bättre idéerna ever... OM det nu inte var så att vi, grannen och jag, bor i hus från 1950-talet. Hus från den tiden är inte som moderna hus från 2000-talet. Idag har husen generösa glaspartier, gärna med fönster från golv till tak. Så är det inte där vi bor. Våra fönster sitter dryga metern upp från golvet. Typiskt tyckte tanten... Attans tänkte jag och kände återigen genansen växa. Tantens förslag... Ja, jag vet inte om jag vågar avslöja det, men så mycket kan jag väl säga som att hon hade räknat in ett förkläde och inte så mycket mer i planen. Så länge tatueringarna skyddas så kan tydligen baken vara bar... Jag kanske blir tvungen att flytta till något nyproducerat ändå?

kram Em. & tanten

Spontanhäng med den lilla tanten

I kväll var det spontanhäng at my crib och trots att inbjudningarna gick ut först en kvart efter evenemangets starttid så blev vi ett glatt gäng. Temat för kvällen var de tre s:en. Ja, ni vet snack, skratt och snask. Aningens objuden, men ack så välkommen, kom även den lilla tanten över för att joina evenemanget. Trevligt tyckte jag, men med vår senaste episod om isduschen i bakhuvudet så var jag lite avvaktande. Hur skulle det gå? Spänt läge? Skulle hon sköta sig?

Hon placerade sig, så klart, strategiskt mitt i soffan. Då och då tittade jag på tanten som verkade trivas i gänget. Jag andades ut. En hel del konversation och skratt utspelade sig. Hon var som en av oss andra. Jag skulle nog få bo kvar trots allt. 

Vi utbytte ibland menade blickar, tanten och jag. Jag kunde först inte förstå vad hon ville med sina ögonkast, men till slut trillade polletten ner och jag följde hennes blick mot fönstret. Så klart! Hon hade ju stenkoll på grannen och hans förehavanden, mitt under vår trevliga kväll. Kanske att det skulle bli flytt för min del trots allt? Men grannen verkade ju så trevlig...

Jag kände att jag var tvungen att förklara läget för tanten. Att jag inte tänker flytta. Att grannen är en trevlig hyresförmån och inget mer, så placerade mig bredvid henne i soffan. Om hon nu skulle komma att ta upp grannens förehavanden som argument för flytt, så kände jag att jag måste vara påläst. Lite diskret kikade jag ut genom fönstret. Det var ju faktiskt den lilla tanten som uppmanade mig, så det var inte mitt eget bevåg. 

Hos grannen var ljuset tänt, men ingen syntes. Vi spekulerade, tanten och jag... Först lite försiktigt, sedan mer och mer intensivt. Var detta hennes plan för kvällen, undrade jag? Hon flyttade fokus från mina vänner till det upptända köket mitt emot. Var var den trevliga grannen? Kanske ute? Kvällspromenad? Även trevliga grannar kan ju behöva gå ner lördagsmiddagen, resonerade tanten. 

Så dök han upp... Dressad som vanligt i bar överkropp och tatueringarna fint placerade på den välformade kroppen. Tanten satte armbågen i sidan på mig. Pekade gillande mot fönstret och nickade. Jag försökte hålla minen, jag var ju ändå värdinna för tillställningen och fortfarande lite fundersam på hennes agenda. Inte går det att sitta och skvallra om grannarna när man har gäster? 

Jag försökte lugna henne. Prata bort henne. Få henne delaktig i samtalet med mina vänner igen, men det var omöjligt. Blicken var stint fokuserad på fönstret och aktiviteten på andra sidan gården. Då och då sneglade jag dit, mest för att hålla lite koll på vad det egentligen var hon tittade på. Lite pinsamt började det bli och mina gäster undrade vad jag pysslade med. Tanten såg lycklig ut och var inte sen att avslöja vårt "fynd". Lycklig förklarade hon att jag fått en så trevlig granne som flyttat in ganska nyligen. Trevlig, men dock med flickvän, la hon till och gjorde ledsen gubbe. Gästerna nickade förstående och jag kände på något sätt att hon kanske hade vunnit över dem på sin sida. Crap! Vår hemlighet och våra diskussioner om grannen var ju en sak mellan henne och mig. Hur skulle jag ta mig ur det här med minsta möjliga skäms-solglasögon? 

En liten stund senare var det bara att inse att mina vänner visade fullt intresse för grannen och jag fick snällt ta på mig solglasögonen. Fem nunor vridna mot grannen. Vad gör man? Jag vet ju att tanten bara vill ha koll på mina grannar, för min säkerhets skull. Hon är ingen snusktant, hon är bara mån om mig, men ibland undrar jag. 

Grannen såg ut att hälla upp ett glas vin. Jo, jag tackar ja! Ojdå, två glas? Tanten och jag tittade på varandra. Så kom hon... Den lilla mörkhåriga, henne som vi förfasat oss över. Håret i tofs. Tantens djupa, förfärade, suck hördes genom rummet och jag såg i ögonvrån att mina vänner hajade till. Den lilla mörkhåriga gick fram till grannen. Tog vinglaset, tryckte sig mot honom... Ungefär här svimmade den lilla tanten. Jag tror att det sista hon såg innan hon föll ihop var hans händer på den lilla mörkhårigas rumpa. Tänk vilket avslut på en annars så perfekt kväll... 

kram Em. & tanten 

Den lilla tanten och isduschen

Igår umgicks jag med tanten. Vi pratade, grät lite och skrattade. Vi hade det rätt trivsamt där runt köksbordet. Många grannars liv avhandlades. Gumman bredvid som har skaffat sig en hund hon inte kan tygla, tvättstugemonstret som tagit sig ända upp till mig och äter upp maten i mitt kylskåp, den medelålders mannen som äter lunch hos sina gamla föräldrar varje dag. Gemytligt och trevligt hade vi det. Självklart avhandlades även det hetaste av alla heta ämnen, grannen! Han verkar vara ett kärt ämne för den lilla tanten, med sin bara överkropp och välsittande muskler. Tatueringarna. Det rakade huvudet. Jag blev nästan lite generad till och från, men man får ta henne för den hon är, den lilla tanten. Sålla bort det mest pinsamma och ta till sig det som har någorlunda verklighetsanknytning. Men hon är ingen snusktant, nej tro inte det. Hon vill bara ha koll på grannarna, för min säkerhets skull...

Väl inne i vår ordväxling och våra drömmar så kom den, chocken. Som att någon vred på kallvattnet i duschen på full fart. Helt utan förvarning stod tanten där och huttrande i den isiga strålen. Hon tittade på mig. Hakan vid fotknölarna och ögon stora som champagnekorkar. Blink blink! I det ögonblicket tror jag att nyfikenheten i tanten fick sig en rejäl funderare. Frågetecknet över hennes huvud växte likt ett frågetecken över en seriefigur, rätade ut sig och blev ett förvånat utropstecken.

Jag känner tanten ganska väl, trycker jag. Vi har ju ändå tillbringat ganska många timmar ihop under årens lopp. Och grannen, han verkar ju så trevlig. Jag är dock inte så säker på att tanten håller med mig om det längre. Isduschen kan ha gett henne men för livet. Livsgnistan kan ha gått om intet och allt är troligtvis grannens fel.

Efter att jag frotterat upp värmen i tanten och samlat upp hennes haka så kom ordern, rak och bestämd. "Begär hyresreducering, och ange flickvän och långärmad tröja som anledning!"

Vi som hade det så trevligt, tanten och jag. Hoppas bara att hon inte tvingar mig att flytta, jag som trivs så bra!

kram Em. & tanten

Grannen och den lilla tanten

Jag har en granne. En mycket trevlig granne, tror jag. Fast jag vet egentligen inte. Jag har ingen aning. Grannen är ganska nyinflyttad. En dag bara stod flyttbilen utanför porten. Lass på lass kördes dit. Kartong efter kartong bars upp. Ja, jag vet att man inte får. Att man inte bör, men jag tror att tanten i mig myser till det lite extra när det händer något på gården. Den här grannen är dessutom lite annorlunda. Jag kände det på mig redan när jag såg flyttbilen. Jag vet inte vad det var som gjorde det, men jag anade redan där och då att tanten och jag skulle tillbringa lite extra mycket tid ihop vid köksbordet den här vintern.

Den här lilla tanten är inte någon snusktant, nej tro inte det. Hon sitter inte och dreglar över grannarnas tragedier och göromål. Hon är mer nyfiken av sig och gillar att ha pejl på läget. Koll på människorna som bor runt henne, till största del ur ren säkerhetssynpunkt. För man vet ju aldrig vad det är för nötter som flyttar in i lägenheterna runtikring! Sen att hon gillar det hon ser och gärna delar sina viktiga upptäckter... förlåt, upplysningar med mig. Det kan ju inte hon hjälpa, men hon är ingen fönstergluttare eller skvallerkärrig, det ska gudarna veta! Och dessutom får väl grannen i fråga skylla sig själv när han, ja det är en han, går runt i lägenheten i bar överkropp och spänner musklerna och spelar på tatueringarna. Men varken den lilla tanten eller jag menar något illa. Vi ser det hela mer som en ren hyresförmån! Och han verkar ju så trevlig, han den där grannen...

kram Em. & tanten