Blod, svett och tårar

bild lånad från Eurosko

Så här ser det senaste kapet ut som pryder min skohylla. Snygga rackare, va? ;) Och nope, jag har inte skor så det räcker... kommer nog aldrig att få, nånsin! Välkomna hem till mig, par nummer 91 i ordningen! :)

Det här paret fick jag dock kämpa lite extra för. Som det har provats, funderats, provats igen och svurits. Tänk att dom bara fanns kvar i storlek 36 och 38 när väl jag vaknade och insåg att jag borde ha dom i mitt liv, fast i storlek 39 så klart. Var nära att några tår rök på kuppen för att härligheterna skulle på. Så...en öppning. Ljuset i tunneln. Fick köpa dom oanvända secondhand av en jobbarkompis som gjort ett felköp. Underbart! Tack Pia! 2009 slutade bra, bättre, bäst på skofronten!

kram Emma

Cykelförbud

Is och snö. Kallt som bara den. Minus 25 grader stod termometern på när jag klädde på mig och tog en promenad med kameran i eftermiddags. Snubblade över den här skylten med två översnöade cyklar under -lite finurligt placerade...

kram Emma

Gung gung gunga...

kram Emma

Domdomdom domdom...

kram Emma

GOD JUL!!!

Ojoj, var tiden går fort. Idag är det redan dan före dopparedan och imorron smäller det!
Jag har knåpat ihop en liten julhälsning i Flash som du kan se här!

♥ julkramar Emma ♥

Lösnummer 8/09

copyright: Emma, bildbrus

Här är några bilder jag hade med i senaste numret av Lösnummer. Känner mig riktigt nöjd med resultatet och bildern blev grymt snygga i tryck, speciellt den med kniven... Det tar sig sa kärringa som tutta på! ;)

Läs intervjun på Lösnummers hemsida! Man kan inte annat än att bli imponerad.

kram Emma

Velig

Snygg? Cool? Asful? Jag e velig...
Kan vara en glassbox på hjul... Kan vara en cooling med angel eyes...

kram Emma

Kalla fötter

Det är kallt. Minusgraderna har omfamnat världen. Det är till och med kallare än i min frys- och där är det kallt. Brrrrr....

kram Emma

Winnerbäck

I lördags intog Lars Winnerbäck Conventum Arena i Örebro och jag var där och fotade för Lösnummers räkning! Vilken konsert! Trots att jag inte är något större Winnerbäck-fan så var det en grym upplevelse. Och att dessutom få fota med presspass är lika roligt varje gång! :)

Jag har knåpat ihop ett litet bildspel från kvällen! Enjoy!!!

Emma Axelssons recension av konserten kan ni läsa på Lösnummers hemsida!

kram Emma

Rinkaby

Oki, nu var det länge sen jag körde en skylt, så här kommer en! You know I love em!

kram Emma

Kalastider med Örebro studentsångare

copyright: Emma, bildbrus

Igår gjorde jag ett fotojobb för studenttidningen Lösnummer. Jag var på Örebro studentsångares föreställning Kalastider. Wow, man blir imponerad! Så duktiga sångare! Jag rös när de klämde i med mer eller mindre kända julsånger. Finstämt och vackert, fullt ös och svängigt! Bra var´re!

Mer bilder och en recension av föreställningen finns på Lösnummers hemsida!

kram Emma

Lilla O blev Oscar

Fick äran att fota lilla O´s dop för ett tag sedan. Här är några av bilderna...

kram Emma

Stilrent

Ordet stilrent! Tänk på vad det betyder. Rent från stil. Hur kan design vara rent från stil? Om det är rent från stil är det väl inte design? Vad menar folk egentligen när de vill ha en stilren design? Vems design är det som är stilren? Deras eller min? Betraktarens? Förändras inte det vi tycker är stil allt eftersom hur omvärlden förändras och influeras? Det som är stilrent i dag kanske ses som ett ormbo av sammelsurium om några år?

Jag har under dagen suttit och letat inspiration till ett enskilt projekt till skolan. Vi ska göra en portfolio/ett CV. Det är inte det lättaste vill jag lova. Det är många tankar och idéer som ska sållas, kokas ner och bli något bra i slutändan. Prestationsångesten är skyhög. Det är mitt projekt och något jag själv ska få ut något mer av än bara programkunskap. Tänk så kräsen man kan bli...

kram Emma

Vintertomte

När regnet öser ner i december så längtar till och med en inbiten sommarmänniska som jag efter lite snö. Tänk vad ljust och fint det skulle vara, men snön kan få ligga kvar max två veckor... Sen kör vi sommar, tack! ;)

kram Emma

Don´t try this at home!

Marängfudge med pistagenötter. Visst låter det gott! Allt slutade dock med katastrof. Sockret brändes och vi hade sockerlag i hela köket. Ingen höjdare alltså! Marängfudgekatastrof. Hann dock ta några bilder innan eländet bröt ut.

kram Emma

Korkad lr?

Kork är ett material bestående av korkekens bark.

Materialet kork har länge använts för att försluta, i synnerhet vinflaskor. Benämningen kork har därför blivit benämning på en propp som försluter en flaska, eller liknande. Materialet används fortfarande för detta ändamål men materialet ersätts allt mera av andra material, till exempel plast. Droppkork kallas en flaskkork med rör igenom som underlättar snabb servering.

Portugal är det land i världen som producerar mest kork.

Så de så... ;)

kram Emma

Sur som citron

kram Emma

Att inte vänta på nån

Träffade en kär vän i kväll. Hon har också separerat. Vi pratade om det där man saknar, att alltid ha en självklar person att hitta på saker ihop med. Att äta middag med,besöka slott med, resa med, spela kort med, gå på bio med, att överraska, köpa presenter till… Det är som att man är bättre på att ta sig för saker när man har den där personen. Och att det inte känns lika meningsfullt med vare sig de där utflykterna eller spontanköpet av ett fint överkast längre, lite av poängen var att dela glädjen med just den personen. Att se just hans överraskningsögon.

Det är heller inte så lätt att få med sig vänner på spontana upptåg, de har sina och sitt.Och som ni alla vet så blir man inte bjuden på middagar när man är singel.

Så står man där lätt handlingsförlamad och ensam, på gränsen till isolerad, om det vill sig riktigt illa... Men så långt får det förstås inte gå.

Min vän berättade stolt att hon hade tagit tag i sig själv och bokat en skidresa med en vän.

Jag berättade att jag gått på teater ensam.Och att jag häromdan spontantrillade in på en after work ensam. Visste ni det? Man kan alltså afterworka ensam! Det visste inte jag....

Jag kände mig lite som i en sån amerikansk serie där nydumpaade alltid sätter sig i en bar och super ner sig och så börjar de snacka med nån annan nydumpad och så blir de skitfulla tillsammans och går hem och juckar.

Men så blev det inte riktigt…
Det var jag och två till ensamma. Jag i ett hörn med en självhjälpsbok. En kvinna i svartpolotröja, rak i ryggen, tom blick och ett glas rött i andra hörnet. Mellan oss med tre meter trygg tomhet åt vardera håll satt en man som inte ens bemödat sig med att klä av sig varken ytterrock eller mössa. Som att han var på språng…Liksom, ”hey jag ska bara ta en snabb öl sen ska jag vidare… tro inget annat”

Vi studerade varandra när vi trodde att den andra inte såg. Jag var mest nyfiken på kvinnan. Jag har sällan sett en kvinna så rakryggad och stolt alltmedan hon blickade ut i tomma intet, vilket på nåt märkligt sätt gjorde att också hon såg ännu mer ensam och obekväm ut. Kanske projicerade jag bara mina egna rädslor…

Vi var en treenighet.

Emellanåt kom en fjärde eller femte person och störde ordningen när de beställde öl men lika snabbt försvann de igen. Som om vi vore pestsmittade satt vi där i vår triangel på varsitt håll med tomhetsgapen mellan oss. Skrämde vi iväg dem med vår ensamhet?

En snabb blick ut i lokalen. Noterar att det på den plats där X och jag satt på vår första dejt sitter ett annat förväntansfullt par. Han på X:s plats och hon på min plats.
Jag minns orden, skratten, blickarna. Blir varm och sen kall och sen varm igen.

Återgår till min bok, läser om acceptans. Beställer dumplings och en öl till. Jag trivs i den delade ensamheten. Det här går bra.Kollar in mina barkompisar och märker att båda två har börjat prata i sina mobiltelefoner. Jag känner mig sviken. Vi var ju ett team...

Min telefon har legat hemma på diskbänken hela dan. Får ont i magen när jag tänker på att det enda jag kommer ha missat är en massa tråkiga jobbsamtal. Börjar klottra anteckningar på baksidan av ett kvitto. Mannen tittarnyfiket åt mitt håll. Vet han att jag skriver om honom? När jag tittar upp igen är de borta.
De kanske faktiskt bara väntade på nån.
Och jag som trodde att jag inte var ensam.

Skrivet av Malin Forsberg