Som genom ett nyckelhål ser jag verkligheten. En begränsad yta där jag tror mig se en framtid. Ibland är den disig, ibland är den glasklar... Konturerna som far i gränslandet mellan sanning och en vag oärlighet. Vad är upp, vad är ner? Hur får jag klockan att gå framåt?
kram Em.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar