Sommar i P1

Jag har hittat en mycket trevlig app till min telefon. Det är Sveriges Radios applikation där man kan lyssna på gamla program som har sänts. I morse snubblade jag över Sommar i P1 med Nicklas Lundblad från tidigare i veckan. Han jobbar som samhällspolitisk rådgivare på Google. Sjit, vilken lyssnarresa. Han pratade om skrivande och hur skrivandet kan se ut och hur det skapas. Tänk bara vilken resa den vardagliga skrivkonsten har gjort i vår tid. Från brevskrivande till bloggande och twittrande. Idag är skrivandet något som vi delar med oss av, något som vi använder oss av för att synas, men egentligen. Hur lätt är det när informationen på Internet idag födubblas var 72:a dag?

Jag kan ibland tänka på var all den text jag skriver tar vägen. Vem skriver jag för? Är det för mig eller för läsaren? Både och vill jag nog påstå. Det är klart att det jag skriver ska roa och skapa tankar, men det fungerar samtidigt som en ventil för mina känslor och tankar. Jag, som utöver bloggandet, även skriver dagbok vet att skrivandet har en läkande, helande kraft. Det är ett sätt att avreagera sig på och ett sätt att lugna nerverna.

Vi är nästan 7 miljarder människor på den här planeten. Det är nästan en svindlande tanke att klura ut hur mycket skrivet material alla vi tillsammans skapar under en dag. Antalet bokstäver... Antalet ord... Antalet tankar som sätts på pränt... Var ska allt ta vägen? Hur ska ett bibliotek se ut för att allt det skrivna ska få plats? Går det att spara det skrivna ordet? Är det möjligt att se Internet som ett bibliotek?

kram Emma