Nerkilad i ett utrymme där du inte ryms.
Fast mellan två väggar.
Du kommer ingenstans.
Du vill bort, du vill ut, du vill att livet ska börja.
Vinden rycker i dig och solen värmer.
Snart, snart är du fri.
kram Emma
tisdag 14 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar