Ord

Någon tittar på dig. Du vet inte vem. Någon lyssnar på dig. Du vet inte vem.
Där, framför den gamla spegeln kan du drömma dig bort. Titta dig själv i ögonen. Se hur munnen rör sig och formationerna blir till ord. Din egen röst skär genom luften som en fågels vingar i skyn. Spegelglaset är rispigt och lägger åren till det vackra ansiktet. Du tar ton och du hör ord. Men vad vore ord utan innebörd? Du ryser. Känslan av att sakna ord går som ilningar längs ryggraden. Att vakna upp och en dag utan dem. Att tvingas leva i mörker. Att forceras till ett liv utan intellektuella konversationer. Att inte kunna se munnen röra sig. Den som tittar på dig saknar kommunikation. Den som lyssnar på dig vet inte vad du säger. Hemska tanke....

kram Emma