När jag var liten "ringde" jag till Televerket för att beställa fint väder. Det var den enda myndigheten jag kände till. De fick stå ut med mycket, stackars Televerket. Jag ringde även dit när jag ville permanenta håret för första gången. Kan jag varit 8-9 år? Big business! Tänk sent 80-tal. Tänk krullfrilla. Tänk snedlugg med en halv flaska hårspray. Jag måste ju varit som en vandrande ozonbomb. Ändå var jag inte värst. Det fanns de som alltid fick till den där perfekta luggen. Det var sällan jag fick det. Jag fick inte använda hur mkt spray jag ville. Det var min mor och Televerket som var inblandade i den fighten. Mor var mot och jag "ringde" och beklagade mig hos Televerket. Jag kan inte nog förklara mängden tårar som föll i samband med att mitt älskade Televerk gick och blev Telia 1993. Hur kunde de göra något så elakt. Bara försvinna? Bli något annat, något jag inte kunde lita på. Hur skulle det nu bli med vädret? Och mitt hår?
Än i dag kan jag komma på mig själv med att vilja ringa Televerket. Bara ändra på världen lite. Beklaga mig över en orättvisa. Släppa taget och låta någon annan fixa biffen. Förklara läget för någon som kan påverka. Gör mig själv lite större i förhållande till omvärlden. Det kanske är ett sätt att fly en aning? Kanske är ett sätt att rädda sig själv? "Storebror" fixar! Det är dock sällan någon som svarar, om jag nu kommer så långt. Allt som oftast blir jag sittande där med luren i handen utan nummer att slå. Vilket nummer är det nu igen? Någon som vet? Jag skulle behöva lite sol till imorgon... Och lite nya slingor i håret om det går för sig?!
kram Em.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar