Det blev en kväll med mycket känslor. Glädje, lycka och massor med skratt. Ilska och förvirring. Jag förstår inte. Jag vet inte vad som händer. Jag försöker att kämpa emot. Ta ett djupt andetag och titta åt andra hållet. Varje sekund av min uppmärksamhet som du ogenerat roffar åt dig är tid jag kunnat ägna åt något annat. Trots det spelar du på min förvirring, min känslor, mitt innersta, mitt hopp och mina tankar. Jag vet att jag är hel med dig, men allt talar emot oss. Jag vet att du vill väl, men du beteer dig som om jag inte har några känslor. Det är inte rättvist! Det är banne mig inte rättvist någonstans!
I mitten på december skrev jag ett blogginlägg som just nu känns mer aktuellt än någonsin. Här är texten som jag skrev där och då...
Jag har aldrig någonsin varit så till freds.
Jag har aldrig någonsin varit så lugn.
Jag har aldrig någonsin varit så glad i hjärtat.
Jag har aldrig någonsin haft så nära till leendet.
Jag har aldrig någonsin velat något så mycket.
Jag har aldrig någonsin varit så rädd för att släppa in någon.
Jag har aldrig någonsin släppt in någon som jag gjorde med dig.
Jag har aldrig någonsin blivit så sviken.
Jag har aldrig någonsin känt mig så lurad.
Jag har aldrig någonsin varit så arg.
Jag har aldrig någonsin fällt så många tårar.
Jag har aldrig någonsin tänkt så mycket.
Jag har aldrig någonsin känt så mycket.
kram Em.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar