Jag har varit sjuk den senaste veckan. Riktigt illa med feber och attacknysningar. Det är ganska ensamt att vara sjuk. Ni vet, långa dagar i soffan med endast sina egna andetag som sällskap. Fast jag är lyckligt lottad, trots allt vill jag påstå. Jag har ju den lilla tanten...
Vi har hängt ganska mycket, den lilla tanten och jag eftersom jag inte haft så mycket ork över till annat. Om jag ska vara ärlig så har hon varit lite efterhängsen, som ett plåster med allt för stark häftförmåga. När hon babblade på som värst här i veckan var jag nära att säga upp bekantskapen, men jag bet mig ganska snabbt i tungan eftersom hon ändå är lite underhållande till och från. Jag menar, låt henne hållas så länge hon inte gör någon skada. Och hon vill mig ju bara väl trots allt, lilla tanten.
På det stora hela tycker jag ändå att hon har tagit hand om mig ganska bra den här veckan. I tisdags föreslog hon att vi skulle titta på film. Jag var först lite tveksam. Hur skulle jag orka titta på film? Jag menar jag som bara hade varit vaken i sammanhängande 10 minuter i stöten de senaste dygnen? Hmm... Men hon var envis så sagt och gjort så letade vi fram en film på boxen.
Jag kan säga att filmen i sig var värd några timmar utan sömn, men lilla tantens kommentarer gjorde resan värd målet. Hon fick mig både att rodna och ta till skämskudden i omgångar under de 133 minuter vi umgicks. Det pratades om bara överkroppar, svettiga torsos, spelande muskler i motljus och heta kyssar. Det kändes lite som att vara mitt uppe i en Harlequin-novell när hon drog igång. Vi skrattade en hel del också måste jag tillstå, för inte ser han ut som en valross han den där Brad Pitt? Vad än lilla tanten påstår?
När filmen var slut somnade jag, som sig bör när graderna stiger upp mot kokpunkt. En slumrande evighet senare vaknade jag av att tanten envist ryckte mig i armen. Jag blinkade frenetiskt och till slut vann jag kampen mot herr Blund och gned grusen ur ögonen. Vad var det som var så viktigt att det krävde min uppmärksamhet mitt uppe i så viktiga bestyr som sovning? Jo, tanten hade under mitt äventyr i drömmarnas land stått tryckt bakom gardinen i fönstret. Självklart hade hon siktet inställt på grannen. Ni vet han som verkar så trevlig? Som är rakad, har välsittande muskler, är tatuerad och lagar mat i bar överkropp?
Jag vet att den lilla tanten bara vill mig väl, men ibland drar nog fantasin hennes lite för snabba slutsatser. Den här eftermiddagen hävdade hon, ganska barskt, att grannen stått i fönstret, så klart med alla sina tatueringar spelande på muskler av rätt form och storlek, och rätt vad det var bara helt sonika dragit ner persiennen. Vem gör så? Varför? Att tanten var förnärmad är en underdrift. Hon var ursinnig... Kinderna var blossande röda och läpparna söndertuggade av frustration.
När den lilla tanten lugnat ner sig lite fick jag veta vad frustrationen egentligen handlade om. Det var inte bara uppbrottet från musklerna och den för ögat vackra bilden av en man i bara förkläde som upprörde. Hon förstod inte språket sa hon, den lilla tanten. Jag kliade mig i peruken och bad henne förklara. Ja, persiennspråket, nästan skrek hon och spände envist ögonen i mig. Här kände jag att galenskapen var nära. Tur för oss att det bara var hon och jag hemma, för det är sådana dagar som jag undrar lite lätt för mig själv om hon är på riktigt, hon den lilla tanten.
Jaja, tydligen så hade grannen, under tiden jag nappade, sänt ett meddelande via vinklingar med persiennen, till den lilla tanten. Ett meddelande som hon inte förstod. Kanske det här var hennes chans och hon missade den? Meddelandet kanske var en signal i stil med "vi ses i tvättstugan om 10 minuter" eller "det är dig och bara dig, jag vill ha"?
kram Em. & tanten
0 kommentarer:
Skicka en kommentar