Felhörningar

Jag läser Svenska Dagbladet varje dag sen ett halvår tillbaka och idag var det en rolig artikel på Kultursidorna som jag garvade lite åt med frukostmackan i högsta hugg. Den handlade om texter som lever sitt eget liv. Felhörningar i musik. Ni vet när man är helt 100 dundra övertygad om hur texten går och skrålar på för full kajuta -ända tills man får höra att texten egentligen är en helt annan. Jag har ett exempel från när jag gick på högstadiet och Oasis var på tapeten. Jag var under många år helt övertygat om att refrängen i låten Don´t look back in anger gick:

Go Sallycanway, she knows it's too late as we're walking on by

när texten egenligen var

So Sally can wait, she knows it's too late as we're walking on by

Galet knäppt nu i efterhand, men jag kan ändå inte sjunga annat än "Go Sallycanway... " när jag hör låten! Är övertygad om att ni vet precis vad jag pratar om! Confessiontime! Right.... !

kram Emma