Det är översvämning

Jag känner varje regndroppe som landar mot mitt ansikte.

Den kyliga vinden gör dem kalla som isbitar.

De rinner ner längs halsen,

tar ett skutt från nästippen ut i det okända.

Tussilagon i vägkanten hukar sig undan vintern som inte vill släppa taget.

Himlen har ett mörkt sken över sig.

Färgen harmonierar med mina tankar.

Det är översvämning.

Jag vänder om och får vinden i ryggen.

Stegen blir lättare och dropparna på min hud torkar.

Jag inser att allt jag kan göra är mitt bästa.

Att allt alltid blir som man tänkt sig...

kram Emma