Har ni tänkt på hur inrutat livet är? Vi förväntas göra vissa saker på vissa tider och på vissa sätt. Vem säger att det är fel att äta frukost till kvällsmat, eller gå med sommarkläder mitt i vintern?
Min systerdotter, lilla T, älskar sin Pippi Långstrump. Jag är inte långt ifrån att haka på hennes entusiasm. Pippi gör precis som hon vill. Tårta till frukost, godis mitt i veckan, fötterna på huvudkudden. Vem är det som bestämmer att det är galenskaper? Konventioner som vi inte förväntas gå emot. Det aktiva valet i att göra tvärt om, för inte kan man väl sova mitt på dagen? Och inte kan man väl gå i kängor mitt i sommaren?
Vissa tidpunkter på dygnet och i livet är till för vissa saker. Jag har under många år jobbat inom detaljhandeln och där är tiden väldigt inrutad. Öppettiderna bestämmer arbetstiderna, varuleveranserna bestämmer lunchtiderna. Jag ska inte säga att jag är motståndare till rutiner, men det har varit en del av min morot för att plugga. Jag vill kunna vara ledig på helger och kvällar. Slippa pressen att alltid jobba när vänner och familj är lediga. jag vill skapa mig ett liv där jag hinner med annat än jobb och där jag får ut mer av dagen än två luncher och en sen middag. De stora butikerna och köpcentrumen har idag väldigt generösa öppettider. Det är få dagar på ett år som det är helt stängt ett helt dygn. När jag tänker tillbaka ett halvt liv, det vill säga 15 år, så inser jag att det då var begränsat med öppettider på lördagar och att söndagar var en stängd dag. Var vi inte nöjda med det? Räcker det inte att möjligheten till shopping ges sex dagar av sju i veckan? Att vi stänger och bommar igen för dagen när kvällen nalkas?
Jag tror att vårt behov av att dela in och ruta in livet och dygnet beror på vanor. Vanor både utifrån varje individs perspektiv, men även utifrån våra egna förväntningar. Vi är vanemänniskor och vi är flockdjur. Alltså är det ingen som säger åt oss att det inrutade livet är att föredra. Det är vi själva som skapar rutorna utifrån det som förväntas av oss i den tid vi lever... Eller vad tror du?
kram Em.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar