Kylda läckerheter och chokladskapelser

Kommer ni ihåg avsnittet i Sex and the City när Miranda tar ut en chokladtårta från kylen och äter direkt ur formen? Efter några sekunder kommer hon på sig själv och slänger hela klabbet i soporna. En kort stund senare sticker hon ner handen i soppåsen och fiskar upp en bit av chokladtårtan och stoppar den i munnen. Panik, ångest...

Lite så har jag jobbat i kväll... Efter en turbulent dag full med känslor och en del tårar kom jag för en stund sedan på att jag bakade kärleksmums i fredags. Yammie! Ut till köket! In i kylen! Av med locket på burken! Två rutor in i smaskandet ställde jag fundersamt ifrån mig kakburken. Vad är det som driver oss till att göra något sådant här? Varför agerar vi ut våra känslor genom behovet av sötsaker? Beror det på Amerikanska tv-serier där vi blir itutade att "är man ledsen så hjälper det att äta glass direkt ur förpackningen"? Beror det på en inbygd drift och ett enormt sötsug i samband med känslomässiga svängningar? Vad är det vi kämpar mot? Vad är det vi kämpar för? Vad är det vi tror ska bli bättre bara genom att vi öser i oss kylda läckerheter och chokladskapelser? Är det genetiskt betingat? Blir livet lättare att leva efter en förpackning jordgubbsglass med chokladströssel? Jag tror inte det, faktiskt. Jag tror att det bara är en kortsiktig lösning för att bedöva det uttröttade känslosinnet, för när vi några timmar senare vaknar upp ur sockerruset är vi, precis som tidigare, ledsna och förvirrade.

Hjärnan gillar belöningar, det vet de flesta av oss. Att efter en lång, tuff arbetsdag få hälla upp ett glas vin och äta en god middag är ett sätt att berömma oss själva. "Jag gjorde det, yes att jag gjorde! Skål!". Ja, ni vet. Min fundering är dock om det verkligen är någon skillnad på belönings-glass och "tyck synd om mig-glass"? Vet hjärnan om reglaget ska stå på on eller off? Har hjärnan koll på om det är fredag och dags att fira arbetsveckans slut eller om det är söndag och mer allvarliga saker har avhandlats? Antagligen inte...

Som en följdfråga till min diskussion undrar jag om hjärnan vet att det var strössel i form av jordgubbshjärtan på chokladtårtan jag smällde i mig förut...? Om inte, kan ni vara så snälla att inte berätta?

kram Em.