Igår spelade jag biljard för första gången på säkert 20 år. Det var en upplevelse. Att kliva in i biljardhallen var som att åka tillbaka i historien. På två sekunder hamnade jag på övervåningen i det lilla trähuset som utgjorde fritids där i början av 90-talet. Med magen full av frallor med ost och o´boy var det biljardbordet som gällde. På nedervåningen spelades det spel och gjöts gipshänder. Det var sådant man gjorde då. En bergsprängare pumpade Troll och Europe. Det var häng och det var mysigt, men samtidigt lite spännande och aningens läskigt. På fritids gick nämligen även de tuffa barnen. De som senare kom att regera vid biljardborden på högstadiet. De som "visste" hur man gjorde på riktigt. De som kunde reglerna och utgav sig för att veta vad den där blå kritan gjorde som man hela tiden skulle "vässa" kön med. Där hade jag aldrig en chans och det var självvalt. På högstadiet var det de som hade mer pengar med sig än 5 kronor till en tekaka med leverpastej, som spelade biljard. För mig fanns det annat som lockade. Tyvärr så avspeglade sig det igår. Jag var inget ess på biljard på 90-talet och jag är inget ess på biljard idag. Efter 8 rundor gav jag upp, besegrad, med ändå väldigt nöjd med resultatet!
kram Em.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar