Det pågår en häxjakt i media just nu. Jag ni vet säkerligen vad jag menar. Det är Juholt som är på tapeten. Jag är sällan intresserad av politik och allt som rör den världen, men jag tycker att medias bevakning av situationer som den här är intressanta. Och vem har inte slängt ett öga på en löpsedel eller någon av kvällstidningarnas webbsidor?
Jag förstår att det ligger ett allmänintresse i att bevaka människor i toppositioner, men kan det inte bli lite väl snaskigt ibland? Journalismen sett som den tredje stadsmakten, där granskning är huvudsysselsättningen, ger väl inte automatiskt rätt att driva lösnummerförsäljning? Var går gränsen mellan granskning och egna intressen? Hur kan vi som mottagare av informationen bedöma och lita på det vi läser?
Kommer ni ihåg när jag skrev om "Sanning?" tidigare i höstas? Då filosoferade jag runt nyheter som avslöjats som icke-existerande, skapade av någon med egen vinning som drivkraft. Går det att dra paralleller till det som pågår i media just nu? Vet vi som läsare och mottagare av budskapet att allt stämmer och är korrekt återgivet? Ligger andra intressen än saklig rapportering bakom den massiva bevakningen? Jag inte att vi får glömma att ord kan vinklas och förvrängas till att betyda olika saker. Som ringar på vattnet kan en bagatell bli stor som ett höghus med rätt ord och rätt framställning och vice versa.
På Retorikdagen i fredags fick jag erfara att journalismen inte alltid har den tid som skulle behövas för att ge en korrekt bild av den verklighet vi möter. Lokaltidningen var på plats och deras vinkling och uppfattning av vad dagen skulle handla om var tydlig. Det var inte föreläsningarna och dagen som sådan som var i fokus utan den person som dagen var tillägnad, det vill säga den mördade läraren Eva Magnusson. Utifrån medverkande i en bråkdel av dagen skulle en rapportering ges. Räcker det som underlag? Är det rätt att en person eller händelse ska få ta fokus från de frågor som verkligen är på agendan bara för att media väljer att lägga fokus på försäljning? Eller handlar det om ett allmänintresse? Var går gränsen mellan snask-journalism och journalism som gagnar publiken och samhället?
Det politiska är inte min kopp te och jag lägger inga värderingar i det som händer just nu, men jag kan inte undgå att fundera lite på vad Juholt skulle kunna använt sin tid till om han inte blivit jagad av media. De dagar som gått måste all hans energi gått till försvarstal, strategitänk och den mentala påfrestning det ändå måste innebära att befinna sig i hans situation. Hur många andra frågor kommer i andra hand på grund av detta, både för Juholt och våra andra folkvalda? Mig veterligen har även politikers dygn 24 timmar. Varifrån kom detta välregisserade allvar som kanske borde ses i förhållande till större frågor? Är det ett spel som gynnar media och Sverige eller behöver journalismen komma ner på jorden och sluta jaga försäljning tillförmån för uppgiften?
kram Em.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar