Kom an!

Jag har klurat i flera dagar på hur jag ska sammanfatta 2011, men jag får inte ihop det riktigt. Det har varit ett år av avslut och förvirring, men samtidigt lycka och vänskap. Kanske har det gått på ett ut? Om jag fick välja ett enda ord att beskriva 2011 med så är det "avslut". Jag har nämligen avslutat ovanligt många grejer det här året, på eget och på andras initiativ.

Det största avslutet står universitetet för. I juni tog jag examen. Häftigt och jättespännande, men det är även en sysselsättning som lämnat ett stort tomrum efter sig. Jag har verkligen trivts i den studiemiljö som Örebro universitet har erbjudit. Jag har njutit av varje minut, genom jobbigt och roligt. Allt har dock ett slut och efter fyra år var det dags att sammanfatta och ta ut en examen. I samband med uppbrottet från universitetet så kom uppbrottet från Lösnummer. Konstigt och tomt blev det efter två år som fotograf och ett år som bildredaktör på landet i särklass bästa studenttidning. Jag är troligtvis partisk och ganska hemmablind, men jag kan inte hjälp det för jag har fått så otroligt mycket av den tidningen. Kunskap, gemenskap, erfarenheter och skratt.

När vi ändå är inne på jobbfronten så har jag gjort två karriärsmässiga avslut det här året. Helt ofrivilligt har jag blivit uppsagd från två extrajobb. Arbetsbrist och arbetsbrist har domarna lytt. Den senaste av uppsägningarna avslutade en 11 år lång svit av skor och väskor. Sorligt, men inte slutet.

Ett annat avslut som kom med blandade känslor var att jag blev treanolla under 2011. Tack och adjö 20-årsåldern. Som en chock höjdes den första siffran upp till en trea och jag befann mig plötsligt mitt i livet. Vuxen var det någon som sa... Jag vet inte det, ja?!

Det har funnits en del relationer som satt spår i mig under året. Uppbrotten har skiljt sig från fall till fall, men känslan av ensamhet har varit densamma. Jag gav någon ytterligare en chans. Jag släppte in en person efter många turer, men det fick jag bittert ångra för jag aldrig någonsin... Jag har dock samlat på blommor under året, men gång på gång har endast stjälken stått kvar i vasen. Doften och färgprakten har sakta falnat till förmån för ensamheten.

Jag blev under året tvungen att avsluta en vänskap av respekt för mig själv. En person som betyder mycket, har full frihet till mitt liv och mina känslor fick hamna på paus. En person som skadade mitt innersta. Vi har sedan avslutet sakta jobbat oss tillbaka till det som en gång var, men rädslan för att falla dit igen är oundviklig.

I augusti kände jag mig naken och tom när jag ofrivilligt fick avsluta relationen till min telefon som blev stulen. Att något så materialistiskt som en telefon kan få en människa att känna sig så ofullständig?

Att ha tagit sig igenom alla avslut har inte bara varit jobbigt, utan även nyttigt. Stora förändringar skapar nya möjligheter. Att jag fyllt treanolla och tagit examen ser jag som en kvalitetsmärkning. Att jag blev uppsagd ser jag som en pepp till att ta nya steg mot drömjobbet. Relationer som avslutats har visat mig nya vägar. Jag tror faktiskt att det här med livet går på ett ut. Plus minus noll. Ge och ta. En gång i tiden lovade jag mig själv att inte ge några nyårslöften, idag kan jag inte motstå frestelsen. Kom an 2012, nu kör vi!!! :D

kram Em.